Marias docka av Morten Dürr och illustrationer av Lars GablePaco, Maria och Manolo samlar sopor i staden som de sedan säljer för att få pengar till mat. De bor i ett skjul byggt av kartong och plast precis vid järnvägen. En dag hittar Maria en docka som hon väldigt gärna vill behålla, men de vuxna som kommer för att köpa deras sopor säger att de inte får behålla något.
Detta är en väldigt hemsk historia, men ändå finns så mycket hopp. Den handlar om barn som lever på soptippen och inte har några föräldrar i närheten, som får jobba när de borde leka, som får ta hand om sig själva bäst de kan. Berättelsen skulle kunna vara verklighetsbaserad, och det är det som gör den så hemsk. Jag tycker ändå att det är ett bra initiativ att skriva om denna misär, och illustrationerna förstärker både det och hoppet och syskonkärleken som spirar. En läsvärd bok, särskilt om den leder till frågor från barn om bokens budskap.
Första meningen: Vi bor i ett hus som vi har byggt av plast och kartong.
Antal sidor: 29
Förlag: Hegas, tack för recex!
Utgivningsår: 2012 (2012 i Danmark)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar