Fågelhuset av Ester Roxberg
På ett kontor i Stockholm har Liv fått en praktikplats på ett förlag. Nu ska hon påbörja sitt vuxenliv, bli någon. Det går bra: chefen gillar henne och Lou ger henne den uppmärksamhet hon sökt efter. Det visar sig dock att allt inte är så som hon tänkt sig, något Liv har svårt att inse. Men hon ska klara sig själv nu, hon har en lägenhet, ett jobb och ett liv.
Ester Roxberg debuterade med ”Antiloper”, och hennes andra bok går i samma stil, även om de inte alls hör ihop. Båda böckerna skulle kunna beskrivas som skönlitterära romanen som är skrivna på ett poetiskt sätt. Då jag läste första boken förstod jag mig inte alls på detta. Anledningen till det var, inser jag nu, att jag förväntade mig att läsa en
skönlitterär bok och aldrig ändrade min inställning, trots att det var något
särskilt jag läste. Till denna bok var jag dock förberedd på författarens
speciella teknik att föra berättelsen framåt, och jag fastnade för det sättet!
Historien
i sig är inget märkvärdig. Den handlar om att komma in i vuxenlivet och klara
sig själv, men också om osäkerheten och ett behov av bekräftelse, att man
verkligen klarar av allt det nya. Däremot älskar jag språket! Jag tycker
väldigt mycket om när huvudpersonen svävar iväg i tankarna, det, tillsammans
med beskrivningar, som leder till de poetiska inslagen. Konversationerna är
något otydliga, vad som händer i verkligheten till skillnad från i Livs tankar
är också diffust, men jag gillar det! Livet är sällan klart och rätt utstakat.
Det är lätt att blanda verklighet med dröm, och detta fångar författaren på ett
mycket bra sätt. Ställ dig in på att detta är en skönlitterär roman med
poetiska inslag, så kommer du säkert att gilla den. Det gjorde jag. Mycket!
Första
meningen: Företag är en organisation eller verksamhet som säljer varor eller
tjänster.
Antal sidor: 198
Förlag: X-publishing, tack för recex!
Utgivningsår: 2013