Poesi i skönlitteratur

Just nu läser jag Ester Roxbergs andra roman: Fågelhuset. Recension på den kommer så fort jag läst ut den. Texten är skönlitterärt berättat med inslag av poesi som gör att historien flyger iväg till nya nivåer. Något svårt att läsa ibland, men vissa meningar gör mig som ordfreak extra glad. Vad sägs, till exempel, om dessa:

Träden är rensade och allt klorofyll är borta. Parken är förlamad och stum. Den svagt porlande staden i bakgrunden skaver. Jag vill ha det kompakta ingenting.
Sida 105


Nu springer han halvnaken runt i lägenheten och skriker hysteriskt. Han kan inte hitta sin tanke. Han lovar att inte bli arg om jag erkänner att det är jag som tagit den. (...) Jag har tappat mitt tågkort med spärrvakten låter mig åka gratis hem i utbyte mot poetens tanke. Är du säker? frågar han. Det är en mycket unik och värdefull tanke. Ja, säger jag, jag är helt säker.
Sida 107

Lite svårt att läsa i en skönlitterär roman, men om du läser lite saktare kan du få tag på detta annorlunda men spännande ordlekarna. Me like!