Jag går dit du går av Nina Lacour
Ingrid
har tagit sitt liv. Tillsammans med Caitlin hade hon planerat framtiden, men nu
står Caitlin ensam kvar. Livet har gått i spillror och nu har hon inte längre
någon hon kan prata med om allt det viktiga. Ingrid har dock lämnat något som hjälper Caitlin att
komma igenom sorgen. Dagboken gömmer hemligheter, men hjälper också den kvarlämnade
kompisen att finna hopp igen.
Sorgliga böcker är inte något jag läser i första hand. Nina
Lacours debutroman är dock en bok jag fastnat för. Det är ingen lång klagovisa
om hur huvudpersonen gräver ner sig i sin sorg och vill fortsätta med det. Visst finns
det en otrolig sorg hos Caitlin och Ingrids närstående, men på ett fint sätt.
Det är osentimentalt, men inte känslokallt. Visst är sorgen påtaglig, men Caitlin är ändå stark nog att vilja ta tag i sitt sorgearbete. En ny vinkel
i detta tema, men väl en genomarbetad sådan.
Förutom
sorgen finns vänskap, familjeförhållande, kärlek av olika slag, skola, intresse
och en hel del tonårstankar invävda. Det är alltså inte bara en berättelse som
kretsar kring Ingrid. Caitlin är en stark och intressant person, hon har ett djup både som person och karaktär. Boken är
spännande och väldigt fin, men vissa stunder tröttnade jag på
transportsträckorna. De är visserligen få, men de kom vid fel tillfällen i
förhållande till mitt läshumör.
Vad tycker jag då om boken? Bra fråga! Jag kan inte riktigt sätta ord på det... Författaren
har gjort ett bra arbete. Jag är påverkad av handlingen, men detta är inget mästerverk. En bra bok, helt enkelt. Jag tror ändå att denna bok kan beröra många av läsarna i
den rätta målgruppen (12-15), men även äldre (vilket jag å andra sidan säger om
de flesta böcker kategoriserade som ungdomsböcker). Kanske kan jag ge en bättre förklaring om vad jag tycker om boken när jag fått ordning på mina tankar om några dagar.
Antal sidor: 264
Förlag: Rabén&Sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Hold Still, 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar