9 december 2013

Det här med klassiker...

Anna på Bookshelf skrev i sin julkalenderlucka om ungdomslitteratur i gymnasiet, att den knappt existerar alls i undervisningen. Istället fick hennes klass bland annat Dostojevskijs Brott och straff på 630 sidor att läsa. 630 sidor är väldigt mycket för en ovan läsare, och om handlingen känns orelevant blir boken ännu längre. Anna menar i sitt inlägg att "Det är nog inte lika många i min klass som känner att de kan relatera till Raskolnikov som precis mördat en pantlånerska och nu går runt och yrar i Ryssland." Hon skriver: "Ungdomsböcker däremot är ofta inte alls lika långsamma som vuxenböcker och klassiker. Dessutom kan ungdomar ofta relatera till karaktärerna i ungdomsböckerna eftersom de är i samma ålder och ofta också lider av liknande problem som t.ex. första kärleken, svartsjuka och kompisproblem." Jämförelsen gör att det i mina öron låter ganska konstigt att läsa klassiker i gymnasiet.

Nu menar jag inte att vi ska ta bort klassikerläsningen i skolan. Inte alls! Hade vi bara läst ungdomsböcker i skolan hade jag inte blivit utmanad alls, och jag hade förmodligen inte tagit mig an många klassiker. Det finns en skatt att hämta i många böcker som skrevs för längesedan, och många av dem är relevanta även idag. Det finns böcker som handlar om tidlös kärlek, vänskap och livsproblem som vi inte utvecklats bort från. Men en blandning kanske vore bra. En del klassiker (för att hitta världsomtyckta böcker, för att hänga med i kulturdebatter och för att många gillar detta) och en del ungdomslitteratur. Ungdomsböcker går oftast lättare att läsa, och det kanske skulle gör att vi kunde ha mer läsning i skolan (och nu främst högstadie, gymansie) och öka läsintresset. Kanske skulle även film behöva komma in mer i skolan. Det är ett annat sätt att hitta t.ex. klassiker. Men det i kombination av någon slags uppgift efteråt, såklart.

Jag har tänkt på det här länge: varför läsa en bok bara för att man borde ha gjort det? Visst finns det många inlägg på bokbloggar jag inte hänger med i för att jag inte läst böcker jag borde ha läst. Men jag hinner istället med böcker jag vill läsa och som utvecklar mig. Har inte det en större poäng?

Jag är inte färdigdiskuterad när det gäller detta ämne. Så kommentera gärna med dina åsikter!

4 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är superkul att du bestämde dig för att skriva om det här också! Det här ämnet kan man diskutera i all evighet! :) Jag håller med dig om det här med läsa böcker för att man borde. Det finns så många som säger att man under livet MÅSTE läsa vissa böcker, men sen kanske man inte alls tycker om eller lär sig något av dem och då förstår jag inte varför det ska vara ett måste. Precis som med nya böcker som släpps idag så tilltalar inte alla böcler alla personer och så tror jag man måste förstå att det är med klassiker också. Vissa klassiker tycker vissa om medan andra faktiskt inte tycker att de är bra trots att de en gång blivit klassade som klassiker. Det betyder inte att de inte är tillräckligt intelligenta för att förstå boken, men kanske bara att de inte berörs av den.

    Sedan håller jag med dig om att ungdomslitteratur och klassiker verkligen borde blandas och du har en poäng med att man skulle kunna hinna fler böcker i skolan om man blandade!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Intressant fråga det här..!

      Radera
  2. Frågan är också om man måste tycka alla böcker är bra som man läser. Det finns massor att lära av en bok som man finner hemsk. Den största frågan av alla är väl vad "bra" betyder. Det viktigaste om man som lärare lämnar ut ett läsuppdrag som Brott och straff är att man är med eleverna i läsningen och ger lässtöd och samtal kring boken. Att vara 17 och förstå kontexten är att begära för mycket och då lär man sig ingenting av det man läser. Boken blir således inte bra. Om man som ung läsare får kontexten boken står i och får möjlighet att läsa den kritiskt så kommer det att skapa en nyfikenhet hos flertalet av eleverna. Då blir boken bra och minnesvärd. Att ha läst Dostojevskij och förstått vad man läst öppnar dörrar vidare in i litteraturen. Men som sagt det kräver något stort av svenskaläraren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant inlägg! Jag håller absolut med dig. En engagerad lärare skulle göra väldigt mycket. Då hade jag gärna läst fler klassiker för att försöka förstå den skatt som de måste gömma om de "håller" år från år.

      Radera