Jokern av Markus ZusakEd Kennedy har inte mycket att tillföra världen eller framtiden. Han kör taxi, men var tvungen att ljuga om sin ålder för att få jobbet. Han spelar kort med tre vänner som är ungefär lika ambitionslösa som han. En av dem är han dessutom olyckligt kär i: Audrey. Samtidigt finns en död pappa, frånvarande syskon och en mamma som verkar hata sin son. En dag får Ed ett ruter ess på posten. Där står tre adresser och tre klockslag skrivna, och Ed känner att han fått ett uppdrag.
Ända sedan denna bok kom ut för fyra år sedan har jag velat läsa den, med tanke på att jag tyckte så mycket om Boktjuven, av samma författare. Inledningen på boken gjorde mig dock rätt skeptisk. Några blyertskommentarer på sista sidan i boken, och allt gott jag hört om boken, gjorde tack och lov att jag läste vidare. Det ångrar jag inte!
Några kapitel in uppenbarades det för mig vilken genial bok detta är. Även om huvudkaraktärerna verkar rätt hopplösa, så finns det ett djup i boken. Det handlar om medmänsklighet och att finnas till för någon annan än sig själv. Det handlar om den viktiga vänskapen. Att Ed och hans vänner beskrivs som nollor förstärker allt detta. Om Ed kan göra något litet för någon som blir något stort för personen, varför skulle då inte jag kunna göra det? Denna bok förmedlar mycket hopp och är väldigt bra skriven, genomtänkt tema och riktigt finurlig. Det är inte kört för någon. Zusak kan verkligen föra fram sitt budskap och skriver på ett väldigt fångande sätt. Jag gillar bildspråket som vävs in och skapar en ny nivå. Jag gillar hur det här med kortleken går genom hela boken. Jag gillar denna bok! Rekommenderas!
Första meningen: Bankrånaren är värdelös.
Antal sidor: 347
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2010
Originaltitel: The Messenger, 2002
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar