Francesca - Melina Marchetta

Francesca har börjat i en ny skola, pojkskolan St Sebastian som precis börjat släppa in tjejer. Där är attityderna, stämningen och jämlikheten en helt annan, och att passa in som en av de få tjejerna är rätt svårt. Samtidigt vägrar Francescas vanligtvis livssprudlande mamma att gå ur sängen, vilket tär på familjen. Kanske finns det ändå stöd att finna på skolan.

Denna bok är väl omskriven och omtalad. Recensenter utnämnde den till årets bästa bok, alla kategorier och hyllade den. Jag tyckte väldigt mycket om Jellicoe Road, den första bok av författaren som översattes till svenska, därför hade jag höga förväntningar på denna bok. Den var inte så fantastisk som jag trodde. När jag tänker efter lite till kan jag dock komma på flera saker som utmärker sig och gör att jag kommer minnas den som läsvärd. Det finns flera starka berättelser och trovärdiga karaktärer. Jag tror att det är den annorlunda skolmiljön, en pojkskola som öppnat upp för flickor, som gör det lilla extra. Dessa unga människor och deras relationer ger hög igenkänningsfaktor, och de lite röriga i relationer och när Francesca lär känna dem, gör det mer trovärdigt.

Det är även intressant att läsa om Francescas mamma och hur hennes sammanbrott påverkar familjen. Hur hanterar man ett sammanbrott i familjen när man själv försöker hitta sin identitet? Hur klarar sig familjen utan den som alltid styrt dem? Hur kommer man upp på morgnarna utan de (just för tillfället) förskräckliga livet-är-underbart-låtarna? Vem sköter vad i hemmet? Vem ser till att mamma blir frisk? Och mitt i allt detta, hur fortsätter man med allt som bara rullar på, t.ex. skola, vänner och kärlek?

Även om jag skrev att boken inte är fantastisk, så har den något extra för en ungdomsbok. Läs själv, så kanske du får reda på vad jag menar.

Första meningen: I morse gick mamma aldrig upp ur sängen.
Antal sidor: 272
Förlag: X-publishing
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Francesca, 2003, översättning av  Malin Strååth