Kim och hans vänner håller gärna till i skogen. Där kan de spana på fåglar och andra djur, men även ge sig ut på utflykter och vara ifrån allt som händer i världen. En av de där utflykterna tar en vändning ingen väl hade kunnat ana, vilket får komplicerade konsekvenser.
Kim är en mogen tonåring, med ett moget språk. Det ger boken en extra chans, och jag gillar den. Just det där mogna är något som hans vänner kanske stör sig på, de verkar tycka att Kim tror att han är förmer än de andra, och kanske är det anledningen till det konstiga, hemska som sedan händer.
Det är svårt att inte spoila för mycket kring denna bok. Den är skrämmande och samtidigt väldigt spännande. Något som ser trevligt och vänskapligt ut, vänds snabbt till något grymt och som är svårt att förstå. Det är just detta inslag, som kommer ganska långt in i boken, som gör den läsvärd, som gör att boken lyfter från andra berättelser. Här ryms funderingar kring bland annat vänskap, ensamhet, identitet, familj.
Jag gillade boken när jag läste den, särskilt med tanke på språket. Jag har dock svårt att förstå vissa delar, trots att jag diskuterat med mina kurskamrater. Det finns däremot många bottnar och funderingar i denna bok, vilket gör den intressant att läsa i en bokcirkel eller liknande.
Boken tilldelades Augustpriset 1999, och motiveringen till det lyder: "Här skildras det ögonblick då gemenskap övergår i grym ensamhet, då blickar hårdnar och våldet inte kan hejdas. Hemskt är det men ändå paradoxalt hoppfullt."
Första meningen: Jag ligger framför elden nu.
Antal sidor: 211
Förlag: Opal
Utgivningsår: 1999
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar