Azas kompis Daisy har en plan. De ska hitta den försvunna miljardären Russell Picket och få hittelönen på 100 000 dollar. Daisy räds ingenting, men Aza är livrädd för fel bakterier (t.ex. vid en kyss) och tvångstankarna plågar henne allt mer. Vi möter även Davis, Russells son, som aldrig kan veta om människor vill bli vän med honom för att de gillar honom, eller för att hans pappa är rik.
John Green är tillbaka med en ny bok, och inför varje nytt släpp sedan Förr eller senare exploderar jag tänker jag att han aldrig kommer kunna nå upp till den nivån. Egentligen tror jag att jag glorifierar den där boken. Visst är den väldigt bra, men det är lite oschysst att tänka att Green aldrig skulle lyckas så bra igen...
Hur som helst, det här är en bra bok. De typiska, jättebraiga Green-ingredienserna finns med: genomarbetade personporträtt på intressanta karaktärer, rappa dialoger och nördigheter. Och vänskap, kärlek och identitet. Den här gången handlar nörderierna om bakterier, stjärnhimlen och nästanödlan tuatara. Jag hänger inte alltid med i de något invecklade dialogerna kring detta, och ibland bryr jag mig inte riktigt. Däremot uppskattar jag att nörderiet får ta plats, för alltid lär en sig något, och nördar behöver få plats, utan att de synonymiseras med töntar. Det där är Green expert på.
Det här är en av de första böckerna jag läser som behandlar tvångstankar. Ibland är det jobbigt att läsa, men jag har lärt mig en del och tror att många med liknande problem kan känna igen sig och känna en frihet. Ni är inte ensamma. Viktigt ämne, och Green skriver riktigt bra om det. Gillar du hans tidigare böcker, tror jag du kommer gilla den här. Det kanske inte är i nivå med Förr eller senare, men jag tror jag vågar säga att Sköldpaddor hela vägen ner är en av de bästa. Jag engagerade mig i karaktärerna, längtade tills jag fick lära känna dem bättre, och hängde gärna med dem. Det är ett bra betyg.
Första meningen: När jag förstå insåg att jag kunde vara påhittad tillbringade jag mina dagar på en statligt finansierad institution i norra Indianapolis vid namn White River High School, där jag förväntades äta lunch under en viss tidsperiod - mellan 12.37 och 13.14 - som fastställts av krafter så mycket större än jag själv att jag inte ens förmådde försöka identifiera dem.
Antal sidor: 292
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
Originaltitel: Turtles All the Way Down, 2017
Översättare: Carina Jansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar