Jag, Fidel och skogen - Pappa, jag och havet

Text och bild: Lena Frölander-Ulf 
Antal sidor: 40
Förlag: Schildts & Söderströms/Förlaget, 2016/2018

Lena Förlander-Ulfs två bilderböcker tar båda sitt ursprung i en mörk värld. Inte mörk som i ond, utan mörk som i mystisk och spännande. Den första utspelar sig nämligen i en skog på natten, och den andra djupt ned i ett hav. Trots övervägande dova färgskalor i illustrationerna som täcker hela uppslagen, finns det ljusglimtar som väcker tittarens fantasi. Bilderna är layoutade så att det känns som att läsaren/tittaren är det berättarjag som för berättelsen framåt. Vi ser aldrig vem "jag" är, så kanske är det den som upplever berättelsen.

Den första boken utspelar sig i skogen och fokuserar på att natten kan kännas otäck och mystiskt. Prassel, knäckande grenar och ögon som har svårt att anpassa sig i mörkret. Den visar även på skogens hemligheter och vad det kan finns för mysiga och knasiga sagoväsen där. Tur att hunden Fidel är med, att vara tillsammans med någon gör det lättare.

Fidel följer med även i andra boken. Även om titeln får mig att tro att det ska handla mer om pappan, så har han bara en liten biroll. Istället får havet ta plats (pappan följer inte ens med dit, så varför ska han vara den första att nämnas?). Vi dyker ned med berättaren och Fidel, för att stöta på olika fiskar och andra djur som visar fördelarna under vattnet.

Gemensamt för böckerna är att berättaren är rädd, men även att den där rädslan går att övervinna. Rädd för mörker, för vatten och stormar, men även att hen inte vill umgås med människor hela tiden. Hen kan ju få uppleva så mycket bara med hunden Fidel! Texten förs fram på ett lekfullt sätt och öppnar upp för fantasin tillsammans med de mysiga, mystiska och fina illustrationerna. Jag, Fidel och skogen, är lite bättre än den fristående uppföljaren.