Fram tills Kari är 64 år vet hon inte vart hon är född eller vem hennes pappa var. Sin mamma möter hon först i 25-årsåldern, men hon säger inte mycket. Hon verkar dölja något. Kari får på andra vägar veta att hon var ett av Lebensborn-barnen, barn som på order av Hitler avlades fram som ariskt fulländade under andra världskriget. Efter kriget ville ingen ha barnen, men Kari räddades av snälla vuxna och växte upp på en trygg landsbygd. Genom alla år har hon dock funderat på sitt ursprung. I denna bok berättar hon vad hon vet om sina första år, och sedan resten av livet.
Jag vet inte om jag hört talas om Lebensborn-barnen tidigare. De flesta vet nog att Hitler ville ha ett perfekt ariskt rike med blonda, blåögda människor. Men att passande kvinnor letades upp för att tillsammans med okända SS-män föda perfekta barn, är det nog färre som vet. Hur kvinnorna och barnen behandlades vet vi inte så mycket om, men alla överlevde inte, och många dög inte i Hitlers ögon. Det är en skamfläck i historien, men även något som verkligen behöver synas i dagsljus. Det får inte hända igen.
Det här är en väldigt intressant bok. Dels för att den skildrar något ganska okänt i en nära historia, men även för att Rosvall delar med sig av mycket, både när det gäller ärr från andra världskriget och allt det vanliga i sitt liv, både glädje och sorg. Det är en bok om hela hennes liv. Intressant, skrämmande, otäckt, hoppfullt.
Det märks att Rosvall brinner för att få berättelserna om Lebensborn-barnen att föras vidare, och det gör hon bra. Författarna väver inte in en massa fakta, bara det som behövs, vilket gör boken lätt på ett sätt. Å andra sidan är det tungt och svårt att ta in det avskyvärda.
Första meningen: Jag heter Kari.
Antal sidor: 229
Förlag: Libris
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Nowhere´s Child, 2015
Översättare: Kerstin Gårdsjö
hemskt öde
SvaraRadera