av Jennifer NivenNär Theodore Finch står uppe i klocktornet på skolan kommer Violet Markey upp. För utomstående ser det ut som att hon räddar honom från att hoppa, men egentligen är det tvärtom. Sanningen förblir en hemlighet, för ingen tror att freaket Finch kan göra något bra. Händelsen, och ett skolprojekt som inkluderar strövtåg i hembygden, gör att de två kommer närmre varandra. Violet tänker på sin systers död, men Finch får henne att börja resa tillbaka till livet.
Med två dagar kvar på 2015 läste jag en av de böcker jag korade till årets bästa läsupplevelser. Som stjärnor i natten är en väldigt hemsk och fin bok, precis som många andra jag läst i höst. Det är inte på något tråkigt vis jag drar liknelsen, utan skriver än en gång att jag läst en viktig bok. Violet står i denna bok för de som känner stor sorg och saknad efter en förlorad syster. Det bidrar med känslor av skuld och tankar om livet och meningen med det. Finch står för de människor som lever med en psykisk ohälsa, som oftast tyvärr kan vara svår att se och förstå.
Faktum är att jag var sjuk, men inte i något enkelt och tydligt som influensa. Enligt min erfarenhet brukar folk vara mycket mer förstående om det syns på en var man har ont, och för miljonte gången i livet önskar jag att jag kunde få mässlingen eller smittkoppor eller någon annan lättbegriplig åkomma, bara för att det skulle bli enklare för mig, och för dem också. Vad som helst skulle vara bättre än vad som hände: Jag slocknade igen. Jag blev tom. sida 21-22Tillsammans bildar Violet och Finch karaktärer som kan liknas vid och Hazel Grace och Augustus Waters (Förr eller senare exploderar jag/The Fault in Our Stars). Liknelsen finns i deras ibland högtravande språk och att de verkar äldre än de är på grund av det. Även om Finch kan vara lite svår att förstå till en början, gillar jag karaktärerna som vi får lära känna väl. De lyfter på många stenar och hittar minnes som gör ont, men som kanske måste ut i dagsljuset för att personerna ska orka vidare.
Jag har känt mycket med den här boken. Ibland är det underhållande, medan det andra gånger är tänkvärt eller otroligt tragiskt och hjärtskärande. Den tar upp många tankar kring viljan att dö, eller att inte finnas till mer. På så sätt bryts en del av tystnaden kring detta. Denna önskan, att vilja dö, är sällan vi pratar om. Ibland kan det verka som att om vi inte pratar om döden, så kommer vi kunna hålla oss borta från den. Men så är det såklart inte.
Jag tycker författaren är modig som skriver denna bok. Än en gång vill jag rekommendera en bok som jag (tyvärr) tror kan skapa mycket igenkänning, alternativt medkänsla. Båda delarna är så viktiga.
Första meningen: Är det här en bra dag att dö på?
Antal sidor: 392
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: All the Bright Places, 2015, översatt av Ylva Stålmarck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar