Bränd mark

av Amanda Mattsson
Recensionsexemplar från förlaget.

Strax innan Noomi ska ta studenten får hennes mormor ett brev från Kenya där Noomi och systern Alicia växte upp. Brevet handlar om en försvunnen pojke och det verkar som att Noomis familj har kopplingar till honom. Men hur? Eftersom Noomis föräldrar dog i Kenya strax efter att de skickat döttrarna till Sverige kan hon inte fråga dem. Hon bestämmer sig för att återvända för att leta reda på pojken och ta reda på vad som hänt.

Vi märker ganska snabbt att Noomi är rätt sliten och förvirrad inombords. Hon brottas med föräldrarnas död, skolan och att försöka hålla sams med sin mormor och syster som hon bor tillsammans med. Samtidigt driver en rastlöshet, som till stor del grundar sig på existentiella frågor, henne att utforska och kämpa för rättvisa. Hon kanske inte riktigt är medveten om vad hon gör och vad det får för konsekvenser, men sökandet och förvirringen över livets händelser är lätt att känna igen sig i. Noomi bär på sorg och frustration över de förlorade föräldrarna, men även över att ha lämnat sin tro. Den Gud hon trodde på verkar ha tappat kontrollen.

Boken börjar i Sverige men ganska snart följer vi med Noomi till Kenya. Det finns några kapitel som ägnar sig åt Alicias parallella historia. Det är intressant att läsa om systerrelationen från båda håll eftersom det illustrerar hur olika de är samtidigt som de har mycket gemensamt. Kapitlen från Kenya, som utgör huvudhistorien, bjuder förutom handlingen på bland annat kultur, språk och traditioner. Vi får läsa om gästfrihet och det tragiska livet på gatan och följer Noomis sökande, både efter den försvunne pojken och efter någon slags mening. Det finns flera intressanta karaktärer och några av dem hade jag gärna lärt känna mer. Likaså vissa händelser, jag tycker att en del av de större vändningarna går för snabbt fram.

Jag uppskattar romanens blandning av sökande, vänskap, kärlek, längtan, sorgsenhet och glädje, systerskapen och Kenya. Jag uppskattar också att den andliga tron får ta plats, både utan att skämmas och utan att vilja ta över.

Första meningen: December.
Antal sidor: 336
Förlag: Bornelings, 2018