Ett epos på på 760 sidor placerar sig vanligtvis (okej, det finns nog inget "vanligtvis" med det där 760 sidorna) inte på min läslista. När författaren tog hem Augustipriset i den skönlitterära kategorin och när jag fick veta att det står cirka 30-40 sidor på varje sida tänkte jag dock om. Lånade hem den. Läste den. Förundrades. Funderade.
Ædnan börjar hos en mamma och hennes son i en kåta en bit från en renhjord, tar sig många årtionden framåt när villkoren för samer helt förändrats, och rör sig däremellan. Det är en 100-årig historielektion fylld av hopp och förtvivlan, förtryck och kamp för mänskliga rättigheter.
Samer är en av Sveriges nationella minoriteter och vårt land har lovat skydda minoriteten enligt Europarådets bestämmelser. Trots det vittnar Ædnan om förtryck och diskriminering nu, men kanske framför allt i historien. Jag vet egentligen inte så mycket om konflikten, men lärde mig en del genom boken. Det är som att Sverige koloniserat landet och tagit mark från renhjordarna och deras skötare. Jag vet egentligen inte så mycket om epos heller, men det fanns ändå något med boken som band mig till sig.
Historieläraren sa
att många som kommit till Sverige
från kontinenten
tog med sig
erfarenheter som
vi inte har här
-
Hur landsgränser
kan flyttas
så en by plötsligt
hamnar på andra
sida
-
Och man tvingas byta språk
skifta kultur
Eller hur friheten
att röra sig över
ett bergspass
kan tas ifrån en
-
Så att släkten som
under århundraden
levt som ett folk
delas upp
tvingas in i
för dem själva
främmande kategorier
-
Som nomader
bofasta och
ägare sida 762-763
Jag fascineras och förundras över berättartekniken. Den dansar över berg och sluttningar, orden vindlar sig fram, känns så självklara. Axelsson förmedlar mycket med få ord. Samtidigt är jag förvirrad av de olika berättarna, relationerna dem emellan och har svårt att hänga med ibland. För det mesta flyter läsningen dock på och jag rycks med. Ædnan är en fin och viktig bok och jag uppskattar att detta epos med rötterna i samernas del av Sverige får uppmärksamhet genom Augustpriset. Annars hade jag nog inte läst och rekommenderat den.
Första meningen:
Rösten
skålar som minnet
kupar
jag dricker ditt hår
och svävar.
(eller egentligen hela boken eftersom det inte finns en enda punkt)
Antal sidor: 760
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar