Efter några mycket intensiva år som högpresterande ja-sägare på sitt jobb tar det stopp för Josefin. Hon kan inte sluta gråta och allt rasar samman. Från att ha varit den starka som har koll på allt faller hon ned i utmattning. Vem står bredvid henne nu? Kommer hon någonsin bli hel? Sökandet och ovissheten slår henne hårt, att konfrontera är svårt och obehagligt.
Jag plockade åt mig den här boken från ett bokbyte efter att ha sett den cirkulera på instagram och bloggar. Egentligen hade jag bestämt mig för att inte läsa den, men det låga sidantalet fick mig ändå att ge den en chans. Jag ville egentligen inte läsa en bok om en utmattad kvinna, det känns som att jag möter tillräckligt mycket sådant ändå. Mycket riktigt gav berättelsen mig ont i magen och obehagskänslor. Inte för att det är dåligt utan för att författaren vet precis vad hon skriver om, hon kan känsloregistret, och det talar till mig och många andra (kvinnor) i dagens uppstressade och snedvridna samhälle.
Josefin står för berättelsen i jag-form vilket är intressant eftersom det utestänger andras synvinklar på problemet. Det passar bra med instängdheten Josefin upplever och precis som henne märker inte läsaren riktigt vad som händer. Jag tänker främst på hennes mans synvinkel. Det hade å andra sidan varit intressant att se översittarchefernas åsikter, de måste väl ändå förstå att den ökade arbetsbelastningen och personalens trötthet har ett sammanhang? Eller så handlar allt om pengar. Som vanligt. Vi möter människor som undviker Josefin, som inte vet hur de ska behandla henne, men också dem som försöker bry sig trots Josefins motstridiga känslor. Jag kan inte sluta gråta är en roman om hur familjen, äktenskapet och vänskapsrelationerna kan påverkas av en utmattning. Om att alla blir påverkade. Samtidigt är det en inre kamp kring hopplösheten som kan drabba när allt känns mörkt. En ganska tung bok, men samtidigt finns det mycket tröst och potential för värdefull igenkänning.
För vem passar då den här boken? För mig som varit på gränsen till utmattad blev det mest jobbigt. Boken passar nog bättre för den som får höra att hen arbetar för mycket, för den som tycker att omgivningen överdriver när de säger att hen ska akta sig för utmattning. Eller för den som börjat inse att allt kanske inte står rätt till och funderar på att söka hjälp. För den som lever nära någon utmattad eller för de chefer som pressar sina anställda som om de inte hade några andra intressen än arbetet.
Första meningen: Från min plats i den blårandiga fåtöljen tittar jag ut genom fönstret, ut över det som skulle kunna vara en trädgård.
Antal sidor: 185
Förlag: Louise Bäckelin förlag, 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar