Korea, 1911. I en liten fiskeby får ett par föräldrar äntligen sitt barn, Sunja. När hon blir gravid med en redan gift yakusa blir allt genast komplicerat. Snart dycker dock den tuberkulosdrabbade Isak upp med erbjudandet att gifta sig med Sunja, ta barnet till sitt och ta med dem till Japan. Det blir början på en ny kamp för överlevnad med ett stort behov av att anpassa sig till den nya vardagen. Genom fyra generationer följer vi Koreas och Japans utveckling genom krig, men framför allt människor i nya tider, vardagar och med nya värderingar.
Med tanke på bokens tjocklek hade jag förmodligen inte tagit upp den i första taget om den inte nominerats till Årets bok 2019 och valts ut till Johannas bokklubb (vilken tyvärr blev inställd). Som tur var läste jag - i sakta tempo för att ta kunna ta till mig så mycket som möjligt - och gillade den! Boken tar med läsaren till en del av världen och en tid som i alla fall jag är rätt obekanta med. Vi följer en kamp för att klara av dagen och ett ansvar i flera generationer för att kunna sätta mat på bordet varje dag. Mitt i denna strävan - som är obekant min egen vardag - finns stulna stunder för kärlek och välbehövliga samtal med vänner. Sunja är till en början en rätt anonym och tystlåten person. Snart märker vi att hon står vid sina värderingar, men när livet blir krångligt inser hon att hon behöver vika för en del av det hon tror på. Jag gillar hennes styrka men även sårbarheten som ibland blir oundviklig när hon sätter familjen först. Det är en intressant, plågsam och fin historia.
Det är spännande att läsa om de olika generationerna, om hur värderingar ändras och hur människorna växer i sig själva och sin plats i familjen. Liksom andra berättelser som sträcker sig över många årtionde blir det i slutet av boken ganska svårt att hålla isär alla karaktärer. Bortsett från det är Pachinko en riktigt bra bok som mycket väl skulle kunna kamma hem priset som Årets bok. Det baserar jag på en riktigt bra berättad historia, intressanta karaktärer, historia från en (för mig) okänd del och tid av världen, en kärlek till berättandet och längtan efter att sprida människohistorier vidare. Rekommenderas!
Första meningen: Historien har svikit oss, men det spelar ingen roll.
Antal sidor: 526
Förlag: Polaris, 2018
Originaltitel: Pachinko, 2017
Översättare: Lars Ahlström
vilken
Den verkar verkligen läsvärd, men det här med tjockleken är verkligen avskräckande. Kommer nog tyvärr inte att ge mig i kast med den på grund av det.
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar, jag har också lätt för att bli avskräckt av så långa böcker. Jag är ändå glad att jag läst denna!
Radera