Timotej af Lilja flyttar med sin mamma och hennes man Örjan till London. Hon får egen lägenhet, och det betyder att hon kan göra vad hon vill. Hon har pengar, kompisar och killar, och blir ständigt kär. För vem är rätt: Måns, John, Wille eller Paul? Timmy har svårt att bestämma sig, men kanske är hon bara kär i kärleken...
Tramsbok! Förlöjligar tjejer, och killarna beskrivs som machomän utan känslor eller rätt att snacka med sina vänner om tjejer. Jag skummade igenom hela boken, läst bara på vissa delar, bara för att se om det blev bättre. Men nej, det är samma visa hela tiden: Timmy ser en kille, blir "kär", suktar efter honom, snackar med sina kompisar om detta så att de blir tokiga, ligger med killen och ältar sig sedan i självförakt för att det inte blir något mer. Sedan är hon på nästa kille. Otroligt långtråkigt och patetiskt, jag blir bara arg!
Jag tror ni förstår, jag gillar inte denna bok.
Första meningen: Mamma och jag har precis smällt igen dörren till Örjans hemliga lilla våning på Kungstensgatan (den som inte Skattemyndigheten får veta något om) och satt oss i bilen och hunnit ner till Nybroplan när mamma ser på mig.
Antal sidor: 264
Förlag: Bonnier Carlsen, tack för recex!
Betyg: 3/10
Tyckte precis likadant om den, gillade somliga beskrivningar av London men annars var den rätt hemsk.
SvaraRaderaGud va kul att vi tycker så olika! Även fast jag tyckte att det var lite utav en upprepning gång på gång så gillade jag denna :)
SvaraRadera