19 mars 2012

Allt jag säger är sant

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo
Alicia vill göra stordåd. Stordåd gör man inte på naturlinjen första året på gymnasiet, därför hoppar hon av skolan. Saker hon också gör är att skaffa sig ett caféjobb, hittar en grekisk gud, blir osams med sin bästa vän och med sina föräldrar, och därför flyttar hon in hos världens coolaste och bästa mormor. Frågan är bara hur hon ska göra de där stordåden.

Jag började läsa Lisas andra ungdomsbok med väldigt höga förväntningar. Efter ungdomsdebuten Det är så logiskt alla fattar utom du hade hon en del att leva upp till. Som tur är lyckas hon rikitgt bra! Denna bok är inte lika romantisk som debuten, men jag är nog beredd att säga att jag gillar denna mer. Dessutom tycker jag väldigt mycket om språket Lisa använder, precis som på sin blogg. Alicia är en färgstark tjej med håret på svaj. Hon är väldigt självsäker, och det tycker jag är härligt att läsa. När hon får för sig något tar hon tag i det, och när det inte går riktigt som hon tänkt så deppar hon inte ihop för det. På så sätt skiljer det sig från många andra ungdomsböcker med en tjej med mer eller mindre hopplösa kärleksrelationer i huvudrollen.
Det finns mycket gott att skriva om Allt jag säger är sant, men jag tycker att du ska läsa den själv och bilda en egen uppfattning. Jag vill dock säga att jag hoppas på mer från Lisa Bjärbo, och att skulle vilja påstå att denna bok är ungdomslitteratur när den är som bäst!

Första meningen: En gång var jag ett sådant där barn som fick vuxna i lekparken att skaka på huvudet och sucka.
Antal sidor: 233
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Betyg: 9/10

Läs mer: Författarporträtt av Lisa Bjärbo och en intervju inför ungdomsdebuten

2 kommentarer:

  1. Låter som en bra ungdomsbok det där.=)

    SvaraRadera
  2. Jag blev besviken på "Det är så logiskt..." för jag tycker inte att det är så, kärlek är inte logiskt liksom. Men jag måste ändå läsa den här. Kul att du tyckte den var bra! :)

    Läseposten anordnar en träff med Lisa Bjärbo över påsklovet som jag hade velat gå på, men jag är inte hemma då. Suck. Murphys law...

    SvaraRadera