Det borde finnas regler av Lina Arvidssonen håla och är sjukt uttråkade. Mirjam löser detta genom att bli kär i Per Hyllen (som är jättegammal). Mia är äcklad, och kanske lite avundsjuk. Tills hon träffar Vlad, som har hatt och hängslen och spelar i band och har hoppat av gymnasiet och skriver en roman på skrivmaskin ”för att han gillar ljudet”. Att vara med honom känns som magi, som overkligt, som sockerdricka. Men det är så svårt att vara sig själv. Hur ska man kunna vara det om man inte ens vet vem en själv är? Är det nån som har tänkt på det? (Baksidestext)
Antingen beror det på att jag är för gammal (fem år äldre än huvudpersonerna, vilket inte borde göra så mycket) eller så är det för att jag aldrig varit den där typen som tror att allt blir enklare efter några glas med alkoholhaltig dryck, att man blir coolare av att röka eller att värdet sitter i om man har stora bröst och är supersnygg eller inte. Hur som helst gillar jag inte denna bok. Det som ska räknas som igenkännande företeelser känns väldigt avlägset för mig, och det är ett väldigt tjat om den där alkoholen, cigaretterna och bröst som är stora eller inte.
Jenny Jägerfeld menar att boken är "Sjukt rolig med en unik ton", och det är klart att Det borde finnas regler har en unik ton, väldigt avslöjande och rätt på. Men rolig? Njae...
Nu får det vara slutsågat från min sida. Lyssna på mig eller läs själv och bilda en egen uppfattning.
Första meningen: Vi hänger vid gungorna, jag och Mirjam.
Antal sidor: 316
Förlag: Gillar böcker, tack för recex!
Betyg: 4/10
Jag gillade den och jag är 9 år äldre än huvudpersonerna:) Jag förstår Jenny Jägerfelds mening med att den är sjukt rolig med en unik ton.
SvaraRaderaMen alla har vi olika smaker på vad vi gillar och inte gillar:)
Roligt att läsa din recension och läsa vad du tyckte om den:)
Hej, jag håller på och fixar min egna bokblogg och skulle vilja fråga om en sak: vilken gadget är det som du här med Etiketterna? :) skulle vara tacksam för svar
SvaraRadera