Jag bar en ocean av Kelle GroomNär Kelle var nitton föder hon en son som hon adopterar bort till sin faster och farbror. Då har hon, sedan femton års ålder, fastnat i ett alkoholberoende och vet inte vad hon ska ta sig till. Någon månad efter att hennes son fyllt ett dör han av leukemi. Kelle har hamnat på botten och vet inte hur hon ska ta sig därifrån.
Detta är en, på många ställen, gripande historia om ett människoliv som skiljer sig väldigt mycket från mitt. Det handlar om alkoholens och drogernas krafter, om strulande förhållande som inte alltid går som man tänkt sig. Om jobb, depression och olika sorters problem vi människor utsätts för. En del får alla, andra har det bättre.
Det är spännande läsning, särskilt de kapitel som handlar om Kelles annorlunda mammaroll, där sonen tas ifrån henne redan vid födseln. Den är välskriven och hyfsat genomarbetad. Jag fångades först av sättet hon skriver, genom att "hoppa" mellan de år och händelser hon skriver om, men efter ett tag blir det mest rörigt. Det blir ibland väldigt långtråkigt och det känns mest som passager man måste ta sig igenom för att komma vidare och få rätt perspektiv på författarens liv. Andra gånger sitter jag som klistrad. Det är med andra ord en väldigt varierande bok.
Sammanfattningsvis en gripande historia som skulle kunna vara lite mer genomarbetad.
Första meningen: Morfinet gör mig viktlös, luftburen.
Antal sidor: 265
Förlag: Norstedts, tack för recex!
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: I Wore The Ocean In The Shape of A Girl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar