Andra advent: att upptäcka en stor författare

Mårten Melin blev för någon månad sedan nominerad till augustpriset för sin novellsamling Jag är världen. Idag, andra advent och på din födelsedag, gästbloggar han här!

Jag har faktiskt inte läst mycket av Stephen King, inte sett så många filmatiseringar av hans böcker heller. Men en av mina favoritböcker om skrivandet är hans On Writing. Förutom väldigt handfasta tips kring hur man skriver innehåller boken också en slags litterär självbiografi, med episoder som varit avgörande för Kings karriär. En av de mest gripande ögonblicken är när Stephen berättar för sin fru Tabitha att hans första bok Carrie ska komma i pocket, och att han ska få 200 000 dollar för detta. Tabitha King ser sig omkring i deras skruttiga hem och börjar gråta.

Jag har i modern tid bara läst en av Kings romaner, tidsreseberättelsen 11/22/63, om en man som hittar en tidsportal och reser bakåt i tiden. Jag gillade den och bestämde mig för att bekanta mig med Kings debutbok.

Carrie är telekinetisk, hon kan styra föremål med bara tanken. Detta blandar författaren med allt som hör tonåren till: de populära och opopulära, skola, ångest, sex, fylla. Under en skolbal utsätts den tidigare rejält mobbade Carrie för så stark stress att hon ödelägger i princip hela staden. Boken byggs upp, förutom av vanligt berättade stycken, också av utdrag ur fiktiva böcker och rapporter, det hela blir ett pussel där man får se händelser från olika perspektiv. Det är ett spännande grepp som gör att läsaren får större förståelse för att de olika karaktärerna beter sig som de gör. Dessutom känns det väldigt verkligt med alla hänvisningar till olika litterära verk, det skapar en känsla av att det här har hänt på riktigt. Det får mig bland annat att tänka på Johanna Sinisalos trollbok Bara sedan solen sjunkit, som också använder sig av fiktiva utdrag ur lexikon för att ge en bakgrund och förklara vad det är som sker.

SPOILERVARNING (Sofies anmärkning)
Carrie är (förstås) spännande men också gripande, man känner verkligen med Carrie. Måhända gör King det kanske lite lätt för sig när han tar livet av sin huvudperson, det hade varit mer intressant om hon hade överlevt. Men det finns fler som hon, avslöjas på bokens sista sida. Just nu skriver jag en novellsamling där varje novell ska handla om en specifik övernaturlig varelse: troll, mara, spöken och så vidare. Kanske ger jag mig på någon som kan utöva telekinesi också? Vi får se. Men den här boken kan säker lysa upp lite i decembermörkret. Det blir i alla fall en rejäl brasa på slutet.

Mårten Melin