I kroppen min

I kroppen min - Resan mot livets slut och alltings början av Kristian Gidlund

Kristian Gidlund var trummis i Sugarplum Fairy. I början av 2011 fick han veta att han hade en elakartad cancer som spred sig i hans kropp. Han påbörjade cellgiftsbehandligar och för att få ur sig allt och bearbeta det som hände började han blogga. Bloggen blev snart något tusentals människor återvände till för att läsa. Med ärliga, nakna texter beskriver han sitt sjukdomsförlopp och mycket av det som rörde sig i hans huvud.

Kristian är journalist, och har fått gåvan att skriva på ett sätt som gör att jag som läsare rycks med. Visst bildspråk, stora delar sanning och ärlighet och rakt på sak gör hans blogg till något läsvärt. Något som sticker ut i mängden. Utöver det har han något gripande och hemskt att berätta, och det handlar om den vändning hans liv tagit. Kristian lever idag och skriver fortfarande på bloggen, men hans dagar är räknade, och detta ligger tätt över den senare delen av boken. Många tankar om döden blandas med drömmar som inte går att uppfylla. Med texter om kärleken till sin familj och längtan efter barn förmedlar författaren en uppmaning om att ta tid för sina nära och kära. Innan det är för sent. Inlagt i texten finns även uppmaningar om att leva livet när man väl har det, att inte slösa bort det.

Det är sällan jag läser 210 sidor på en dag, men det gjorde jag första dagen jag läste denna bloggbok. De sista 120 sidorna tog jag dagen därefter. Det tyder på en lättläst, men ändå tung, bok som är väldigt gripande. Jag hade gärna fått se lite mer av Kristians liv. Vad gjorde han innan, efter, vilka människor mötte han (utöver familjen)? Jag kan inte låta bli att jämföra med Regine Stokkes bloggbok En ung kvinnas sista ord, som är uppbyggd på samma sätt. Regine är mycket mer öppen mot sina läsare. Detta är å andra sidan något jag inte vill lägga vikt vid, för det är ändå väldigt personligt, och upp till var och en vad hen vill berätta för hela världen. För både Kristians och Regines bloggar har uppmärksammats av miljoner människor. Det tyder på att det finns intresse även för människor i nöd, och det tycker jag känns bra i en så sårad värld.
Ett plus att båda böckerna innehåller bilder!

Första meningen: Jag fick beskedet på en torsdag, strax innan jag skulle äta pannkakor.
Antal sidor: 329
Förlag: Forum, tack för recex!
Utgivningsår: 2013