Pandemonium

Pandemonium av Lauren Oliver
Detta är andra delen i en trilogi. Om du inte läst första boken bör du läsa recensionen till den först, annars får du skylla dig själv om du här läser sådant du inte ville veta... ;)

Läsaren får fortsätta följa Lena några dagar efter där det slutade i första delen, Delirium. Nu är hon ute i vildmarken, men på vägen miste hon Alex, och saknaden efter honom skär i henne. Hon hamnar hos en motståndsrörelse som vill hjälpa henne, och hon sluter sig till dem. Det är dåtid. I nutid är Lena på uppdrag mot den regeringsvänliga organisationen DFA som vill påskynda behandlingarna som tar bort all kärlek. Det är ett uppdrag som visar sig vara farligt. Men frågan är om det finns någon säker plats när man flytt till vildmarken. Allt handlar om att ge upp eller kämpa emot, och Lena har valt att kämpa emot regeringens beslut.

Det som lockar mig med denna serie är den idiotiska idén att det skulle gå att leva utan kärlek. Annars tillhör denna bok inte direkt min genre. Författaren (som är en av världens största inom sin genre!) håller dock fast mig genom de nästan 400 sidorna, och greppet att varva nutid med dåtid gör att det ständigt finns spänning. Hade berättelsen varit mer platt hade jag förmodligen tröttnat ganska snabbt. Språket är välformulerat, men ändå enkelt. Det finns många detaljer som placeras för att sedan lösas ut. Det spinner vidare från föregående bok, men siktar ändå framåt mot nästa. Med tanke på att det kommer en fortsättning vet jag att allt inte kommer lösa sig i den här boken, och det gör det extra läsvärt.

Samtidigt finns det ett liknande stråk från trilogin om Hungerspelen. Att lita på rätt personer, och det här med att läsaren rycks med så i boken att hen hoppas på död... Det är otroligt hemskt! Känslan kommer av att jag är helt fastnaglad i historien, en av författaren planerad känsla. När jag väl lägger ner boken, tar lite avstånd, inser jag att det är en helt absurd känsla jag aldrig skulle få i verkliga livet. (Var detta uttalande oklart, så fråga gärna innan du dömer!)

Spänning, action, en dystopisk framtidsroman som jag hoppas aldrig blir sann. Något för den äventyrslystne som vill ha känslor inblandade. En riktigt bra ungdomsroman.

Första meningen: Alex och jag ligger tillsammans på en filt i trädgården till Brooks Street 37.
Antal sidor: 387
Förlag: Bonnier Carlsen, tack för recex!
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Pandemonium
Uppföljaren, Rekviem, kommer i oktober 2013