Svindlande tankar som har svårt att nå fram

Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen

Finland 1986. I Tjernobyl har en reaktor exploderat och samtidigt exploderar något inom Mariia när Mimi flyttar till byn. Hos Mimi finns bara ljus ljus ljus, men bakom det gömmer sig ett ofrånkomligt, oåtkomlig mörker. Mariia vill alltid finnas där för Mimi, och Mimi vill alltid ha henne där.

Berättaren i denna bok är den djupt funderande fjortonåringen Mariia. Genom att direkt tilltala läsaren fångas man in i berättelsen och alla vindlande tankar. Att tankarna är just sådana är inte alltid positivt i mina ögon. Det dröjde till slutet innan jag lärde mig läsa berättartekniken som är ganska unik. Berättelsen hoppar och är väldigt bildligt skrivet, något som visserligen är typiskt för Mariia och Mimi, men jag förstår inte. Tekniken har dock hyllats och resulterat i en vinst i Finlandia Junior, den finska motsvarigheten till Sveriges Augustpris.

Ljus ljus ljus gömmer mycket sorg, men även fri vilja, problem när familjen inte accepterar den, kärlek och känslan av att ha en vän att dela allt med genom allt. Det är fint. Däremot får jag inte riktigt fatt på känslorna eftersom jag hade svårt med berättartekniken. Efter att ha hört mycket bra kritik verkade den lovande, men jag är besviken. När jag har tyckt så här om  andra liknande böcker så har dock många andra älskat berättandet, så ge den en chans!

Första meningen: Döden döden.
Antal sidor: 186
Förlag: Gilla böcker, tack för recex!
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Valoa valoa valoa 2011