Min pappa Ann-Christine av Ester RoxbergNär Esters pappa som 58-åring berättar att han vill komma ut som Ann-Christine är ingen beredd. Han är en snickrande trebarnspappa med präst som yrke. Han har aldrig betett sig "kvinnligt" eller visat särskilt stor sympati för folk som gjort det han nu gör. Förändringen blir konstig, förbryllande, spännande och svår för många, och om detta berättar Ester.
Ester Roxberg har tidigare gett ut romanerna Antiloper och Fågelhuset. Denna bok är en sorts biografi med inslag av Esters fantasisvävande texter. Hon har en spännande och intressant historia att berätta, vilket sker i en dold kronologisk ordning. Trots detta förs innehållet fram på ett välarbetat sätt, men det känns lite som att boken saknar slut. Det som är välarbetat handlar om saker med familjens förändring som hon gått igenom och accepterat. Det som hos mig framkallar känslan av att boken saknar slut handlar om att Ester inte fullt ut har accepterat sin pappas nya roll. Å ena sidan tänker jag att hon kanske borde väntat några år med att skriva denna bok, eftersom hon är mitt i förvandlingen. Å andra sidan kommer boken så rätt i tid och är ganska ensam i sitt slag, och det Ester berättar om är en livslång resa, då är det väl inte konstigt att boken saknar slut?
Ester skriver om hennes egen och pappans barndom, om hur de växt upp och dolt vissa saker, medan andra varit tydliga. Hon skriver om acceptans och att både vilja visa och dölja för världen vem hennes pappa säger sig vara. Hon skriver också om sorgen och saknade efter pappa Åke. Vem är Ann-Christine? Hur kan hon tro att hon kan komma och ta Åkes plats bara så där? En väldigt intressant bok om sorg och saknad, ilska och skratt, samtal och hemligheter. En bok som vill ge perspektiv och nya infallsvinklar.
Första meningen: Vad vet vi om våra föräldrar?
Antal sidor: 190
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar