Decembergatans hungriga andar - Ulrica Lidbo

Jenny har ett mål för sommarlovet mellan sjuan och åttan. Det är inte rättvist att hon ska vara ett fett som blir vald bland de sista på gympan och är en sån som ingen kille vill ta i. Därför gör hon upp en plan. Hon ska bli smal. När höstterminen börjar ska ingen kunna säga att hon är tjock, då ska de minsann få se att hon kan.

Usch, denna bok är så hemsk! Jennys berättelse skriker efter bekräftelse och att bli sedd och accepterad för den hon är. Hon är verkligen frustrerad och ensam, och det är hemskt att läsa om kroppsfixeringen som leder till att hon svälter sig själv. Jag vill ropa ut till alla unga människor att de är otroligt bra som de är! Men samtidigt vet jag att detta är vardag för många. Och det gör ont i mig.

Recensioner av denna bok säger att  den inte är något för lättpåverkade. Jag håller med. Tack och lov nämns inte vad som står på vågen när Jenny ställer sig där, däremot finns det andra grejer som jag tror människor i riskzonen kan ta åt sig av. Jag ville egentligen sluta läsa boken, för den är så hemskt. Jag ville dock ha ett "lyckligt slut", men lämnades istället med en oroskänsla i magen. Visst, att komma ur ätstörningar är inget man gör över en natt, men jag tycker ändå den borde lämnat mer hopp. Samtidigt är det ett otroligt viktigt ämne att ta upp, något som ofta är tabubelagt. Jag kommer dock inte rekommendera denna bok.

Första meningen: Jag vet att jag inte bor i en grotta och det är krig och jag blir våldtagen av soldater och det kryper flugor som lägger ägg i öppna sår på min arm, men det är ändå orättvist.
Antal sidor: 189
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2009