Johns syster Caroline har ofta nya pojkvänner. Nu är det sommaren mellan nian och gymnasiet för John, och Caroline börjar prata om en kille som heter Frank. Han följer med de båda och John kompis Elli till familjens sommarställe, och John har svårt att släppa honom med blicken. Trist bara att Caroline och Frank redan verkar ha något på gång.
Såhär långt är vi cirka 100 sidor in i berättelsen, och jag trodde att jag visste precis vad som skulle hända. Jag förväntade mig triangeldrama och klassiska dramaturgiska kurvor, och suckade inombords. Inte en sån här bok till... Men. Jag överraskades. Så många gånger jag överraskades i denna bok! Berättelsen tar en annan, oförutsedd vändning och ganska tidigt efter de där 100 första sidorna insåg jag att detta förmodligen kommer bli en av de bästa böcker jag läst i år. Till och med en av de bästa böckerna jag läst i genren.
Det här är en otroligt välskriven debut! Författaren skriver så proffsigt, inte skrytande, men hon vågar ändå ta i så det gnistrar om det när det behövs. Hon har ett vackert språk med många snygga skrivknep. Persongalleriet är inte så stort, men huvudpersonerna har istället fått mycket liv och karaktär. Det är som att de blir mina vänner. Jag gillar papperstranorna, läsnördsreferenserna, syskonrelationen och vänskapen mellan John och Elli. Jag gillar att vänskapen mellan tjej och kille ses som något normalt, och framförallt att kärleken mellan två killar förblir just kärlek, istället för funderingar kring att komma ut och "är det här okej eller vad kommer folk tycka?". Dessutom vågar Ahlund skriva om sex. Hon stannar inte när det börjar bli spännande, hon avslutar inte mitt i för att börja nästa kapitel med ett retligt "efteråt...", utan låter läsaren få följa med. Det är som att hon litar på att vi klarar av det. Och hon klarar av det.
Kanske blir du skeptisk när jag vräker ur mig hyllningar. Då får du vara det. Jag kommer nämligen inte på något jag inte gillar med Anna Ahlunds debut. Okej, en grej: Att det är en debut. Det betyder att det inte finns något mer jag kan läsa av henne nu. Det är dumt. Men annars: Du, bara borde ligga högst upp i din läshög.
Första meningen: Första gången jag hör talas om Frank är en kväll i mitten av juni när jag sitter på en pinnstol i köket och är rädd att min syster ska blippa mig i örat.
Antal sidor: 340
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2016
Håller med om precis allt, vilket jag komiskt nog skrev i min recension. Men så har ju du och jag så lik smak också :-D
SvaraRadera