Ishavspirater

av Frida Nilsson, illustrerad av Alexander Jansson

Hemma i bäddsoffan berättar Siri för lillasyster Miki om den skräckinjagande Vithuvud som tar barn. Några dagar senare blir Miki ett av de där barnen. Siri bestämmer sig direkt för att ge sig ut på Ishavet för att rädda Miki, problemet är bara att Siri inte vet vart Vithuvuds ö ligger. Men rädslan hindrar henne inte. Vithuvud ska inte tro att han kan segra!

Det här är ett riktigt högläsningsäventyr! Massor av spännande scener, oväntade vändningar, sjöjungfrur och pirater, såklart. Det övernaturliga blir en del av det naturliga, och på så sätt mer spännande. Illustrationerna hjälper ibland fantasin och bidrar till den mysspännande stämningen.

Med en stark huvudperson är drivet alltid framåt, men stannar gärna upp för att fördjupa sig i olika händelser. Ibland har jag svårt att hänga med i båtsnacket och orden som kommer därifrån, ibland undrar jag varför det är övervägande manliga karaktärer. De tjejer som dyker upp är å andra sidan inga mesar, tvärtom. Utan dem hade piraterna förmodligen bara åkt runt och rövat och inget hade förändrats.

Jag tänkte många gånger på Mördarens apa, en annan hyllad högläsningsbok för barn. De enda likheterna är kanske att de handlar om resor, men jag tänker också att båda böckerna lyckas vara långa utan att bli tjatiga. För barn som gillar äventyr och inte har alltför bråttom, tror jag denna bok passar bra.

Första meningen: Den här historien handlar om när jag for ut på Ishavet.
Antal sidor: 393
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2015