En mamma och ett barn tvingas fly med en buss. De tar sig över berg, dal och hav. De saknar, längtar, undrar. De vet inte vart de ska, men kanske är det ett nytt hem.
Den här boken berättar på en enkelt sätt hur det kan vara att behöva fly. Om ovisshet, en snudd av likgiltighet, frågor och alldeles för få svar. Huvudpersonerna är katter och flyktanledningen är inte specificerad, vilket gör att boken skulle kunna handla om nutidens eller en tidigare flyktingvåg. De "klassiska" inslagen finns där, som saknad efter en släkting, ett kärt kramdjur och barnens logiska ologiska tänkande. Illustrationerna bjuder på igenkänning både för de som flyr och de som bor i trygga länder. Det blir en tänkvärd kontrast, kanske främst för en vuxen läsare.
Stundtals tyckte jag det var lite svårt att hänga med i boken. Är de kvar på bussen eller har de plötsligt hamnat på en båt? Nu vet jag inte hur den tänkta målgrupper reagerar, men kanske har de lättare för att se sammanhanget. Illustrationerna har en blandning av dova nyanser och färgstarka partier. De håller sig till de viktigaste detaljerna och sätter ett bra fokus på bokens handling.
Förhoppningsvis kan denna bok öppna upp för diskussion och funderingar kring flykt och vad människor i flykt kan vara med om. Till dess hjälp finns en illustrerad "snabbgenomgång" på första och sista uppslaget, som berättar vad boken handlar om.
Åka buss har nominerats till Augustpriset 2016. Själv känner jag mest "jaha, ännu en bok om flykt för barn". Visst är det väldigt bra att sådana här böcker finns, men jag har svårt att hitta något unikt med denna bok.
Första meningen: En dag tog sommaren slut.
Antal sidor: 24
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar