Simbassängen

av JiHyeon Lee

Hur kan jag skriva en recension av en bok med enbart bilder? Tänk om jag förstör upplevelsen om jag sätter ord på det här? Jag är tveksam, men vill ändå skriva ett gäng med ord för att få er att läsa den här boken. För den är så fin! Det här är min tolkning. Kanske får du en hel annan bild av boken när du läser själv.

Det börjar lugnt, men snart stöter vi på problem: vardagen och vardagliga människor. Människor som brötar omkring, som är så upptagna av att uppleva att de missar de största upplevelserna, som vill vara där "alla andra" är. Den introverta sidan inom mig ryser och vill bara springa ifrån de där människorna, och det är precis vad huvudpersonen gör. Fast hen springer inte, hen dyker ner i simbassängen och får vara med om ett magiskt äventyr där väggarna vidgar sig, där inget är inrutat, utan oändligt. Den gråa vardagen byts mot färgsprakande fantasi. Simbassängen ger mig lugn, glädje och frid. Jag möter en undervattensvärld som inte störs av det stressiga på ytan, utan får vara som en fristad, en plats att längta till.

Illustrationerna är fantastiska och täcker hela uppslagen. Det är som att de vill säga så mycket som möjligt, även om de enfärgade partierna är stora. Tomrummen fylls med det lugna. Färgvalet går från svartvitt till pastell och starkare färger. Jag fascineras av hur mycket det går att berätta enbart genom bilder. Inte ett enda ord ger oss någon ledtråd. Det intressanta med det här är hur olika berättelser det kan bli med olika läsare. Nästan gång jag läser boken kanske jag gör en helt annan tolkning.

Författarens önskan är att detta ska vara en allåldersbok, alltså utan målgrupp. Låt så vara. Jag gillade den här boken riktigt mycket!

Uppslag från boken.

Första meningen: ---

Antal sidor: 52

Förlag: Mirando bok

Utgivningsår: 2016

Originaltitel: Suyŏngjang