"En sak är väldigt fel. Ser du hålet där? Det var där Stig brukade sitta."
Stig är borta och ersatt av ett hål. Det verkar finnas överallt, men alla tycks inte se det. Huvudpersonen är medveten om det varje dag, i allt hen brukade göra med Stig. Men ibland försvinner hålet eller blir mindre.
Redan på första uppslaget inser vi att något är fel. En stol är tom. Vi får snabbt veta att något väldigt sorgligt har hänt och inser att det här behöver hanteras på något sätt. Hedin och Gustavsson har gjort ett riktigt bra jobb med en talande kombination av text och bild. De tar sorgen till barnens nivå, de vågar förmedla det tunga och hemska, men visar ändå på att sorg kan se ut på olika sätt och att det finns hopp. De visar också att det går (är okej!) att ha roligt med Stig i minnet.
Min önskan är att inget barn ska behöva känna igen sig i den här boken, men tyvärr utsätts även barn för sorg. Jag tror och hoppas att den här boken kan vara en hjälp på vägen, när orden är svåra att formulera eller inte ens finns. Om du känner ett barn som förlorat en vän eller familjemedlem tror jag den här boken kan hjälpa. Jag hoppas och tror det. Stig hamnar på min bilderbokstopplista.
Första meningen: Det här kanske ser ut som en vanlig fiskpinnemiddag.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar