Bruno är tillbaka! (Recension på första och andra boken.) Den här gången har han snöat in på rymden och Alfapet. Han behöver även bli ett sådant där barn som kan sova över. Men det är inte så lätt när varken mamma eller pappa är med. Tur då att han har kusinen Rasmus som tycker Bruno är cool. De kan hitta på mycket kul när Bruno absolut inte kan vara på sommarfritids.
Ännu en gång har Anderberg Strollo och Thorell lyckats skapa hög igenkänningsfaktor i en bok som blandar kapitelbok med serie. Kombinationen gör det roligare att läsa, samtidigt som läsaren kan lära sig mer om samspel mellan text och bild. Förhoppningsvis kan det bli en bra övergång från serieläsande till kapitelböcker, vilket jag tror behövs. Det Bruno gör och tänker känns väldigt träffsäkert. Thorells bilder uttrycker många känslor och tankar, medan texten är väl anpassad till en typ 8-årings vokabulär: det är inte alltid korrekt, men det är fullt av fantasi, tankehopp och ett personligt uttryck. Samtidigt får föräldrarna ganska stort utrymme, vilket jag tycker är fint. Särskilt eftersom de verkar ha tid för Brunos idéer och frågor. I alla fall ganska ofta.
Bruno är en härlig karaktär och jag kan rekommendera den här serien till den som är "tretusen dagar någonting" (cirka 8 år) och kanske någon som vill läsa ihop med barnet.
Första meningen: Jag heter Bruno och är åtta år.
Antal sidor: 90
Förlag: Alfabeta, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar