Myran är sex år och går i förskoleklass. Han har en bästis som heter Henny och hon har en lös tand. Myrans föräldrar verkar bråka på engelska och han vill väldigt gärna ha en katt.
Linn Gottfridsson har gjort en strålande debut, full av igenkänning och vardagligheter! Jag läste den här boken efter att poden Bladen brinner hade förklarat sin kärlek till Myran och boken. Jag stämmer in i deras hurrarop, för den här boken gillar jag verkligen.
Jag umgås en hel del med barn i förskoleålder. Därför vet jag hur viktigt det kan vara att mäta kunskap (t.ex om en kan knäppa med fingrarna eller vissla), lära sig saker, hierarkier efter detta och att ha koll på hur många tänder alla vänner har tappat. Dessutom kan en snigelsamling eller ett kalas betyda oerhört mycket. Allt det här, och mycket mer, fångar Gottfridsson upp på ett humoristiskt, allvarligt och trovärdigt sätt. Språket är fantastiskt! Illustrationerna visar mycket på den härliga 6-åringens värld. Jag minns även själv hur det var att vara 6 år, och njuter verkligen av att läsa om Myran.
Som ett ytterligare inslag finns Myrans föräldrars relation. De pratar ofta engelska med varandra (ett roligt inslag är att de engelska orden är skrivna som barnen hör dem ((och nej, det är inte meningen att en ska förstå alla de där orden, ens som vuxen)), och Myran börjar förstå att de gör det när de bråkar. En natt hör han dem bråka, på svenska. De använder sådana ord man inte får använda utan att säga förlåt jättenoga efteråt (s. 68). Det skär i mitt hjärta att veta att lilla fantastiska Myran behöver vara mitt i detta, men jag tror många kan känna tröst i det.
En riktigt träffsäker bok full av igenkänning. Perfekt för högläsningsstunden med 5-7-åringen. Läs den!
Första meningen: Myran är världens ovanligaste myra, för han är ingen myra.
Antal sidor: 125
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar