av Valeria LuiselliI De tyngdlösa följer vi en tvåbarnsmor i Mexico City som tidigare jobbat på ett litet förlag i New York. Hon funderar kring föräldraskapet men även på vad som hände innan barnen kom. Bland bohemer, älskare och konstnärer var det särskilt en författare som stack ut och fångade hennes intresse: Gilberto Owen, en mexikanarie som var poet under 1920-talet. Gränserna luckras upp mellan dåtid och nutid men även mellan kvinnan och Owen.
Jag plockade åt mig den här boken på bibblan för att den har en mexikansk författare och för att omslaget vittnade om att tidigare läsare uppskattat boken. Berättelsen delas in i korta stycken som är delar ur olika tidsåldrar men även minnen och händelser som rör sig mellan dröm och verklighet. Eller? Jag fick inte riktigt grepp om historien. Samtidigt som berättaren verkar minnas tillbaka skriver hon även en roman som rör sig nära både hennes familj och Gilberto Owen. Till slut verkar hon gå in så mycket i poetens liv att hon nästan bli Owen. Det hade kunnat bli ett ganska intressant berättarttekniskt grepp men jag kanske inte var tillräckligt koncentrerad. När ett nytt stycke inleds vet läsaren inte vems perspektiv hen ska få del av och många gånger skulle det kunna vara flera karaktärers från olika tidsåldrar. Mycket förvirrande. Det gör även att jag inte uppskattade boken så mycket. Jag hade förmodligen lagt den ifrån mig om den inte varit tunn och gjort att jag kunde lägga till ett nytt land bland årets lästa böcker.
Första meningen: Mellanbarnet väckte mig: Vet du var myggorna kommer ifrån, mamma?
Antal sidor: 168
Förlag: Rámus, 2018
Originaltitel: Los Ingrávidos, 2011
Översättare: Annnakarin Thorburn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar