En familj sprängs ihjäl i sin bil i ett villaområde i Stockholm. Fallet hamnar hos Mette och Olivia med en stor styrka. Sådant som rör sig kring fallet tar stor plats i Olivias tankar och snart är det mer komplext än vad de trott. Samtidigt befinner sig Tom på en flod i opiumdelarna av Thailand. I fickan har han ett foto på en okänd man. Kan det här fallet hjälpa honom att rannsaka sig själv?
Kallbrand skiljer sig från de tidigare böckerna i serien. Det första fallet verkar lösas ganska snabbt och fokus läggs istället på en berättelse om mänsklighet och den inre människan. Jag läser inte de här böckerna för mordens skull utan för relationerna, utredningarna och personligheterna, så det passade mig perfekt. I början kändes Toms berättelse lite utdragen - jag visste inte var den skulle landa - men snart uppskattade jag det mycket. I ganska korta delar presenterar paret Börjlind en tät, spännande och intressant berättelse som är svår att slita sig från. Deras språk är genomtänkt, välavvägt och binder läsaren till sig. Ett språk som passar för en vars läsflow stannat upp. Börjlinds har kommit att hamna på listan över mina favoritförfattare och jag blev glad när jag såg att del nummer sex, Fruset guld, publiceras i maj.
Första meningen: Little Pluto sprang genom det kompakta djungelmörkret, blodet rann på ryggen, han hade fått långa djupa sår när han krängde sig under taggtråden, som tur var hade han inte tappat plastsäcken.
Antal sidor: 460
Förlag: Norstedts, 2018
Tidigare i serien: Springfloden, Den tredje rösten, Svart gryning och Sov du lilla videung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar