text av Helena Öberg och illustrationer av Kristin Lidström
Mandas morfar är mäklare och ska sälja ett stort gammalt hus. Manda får följa med honom och jobba under ett lov och då börjar konstiga saker hända i huset. Spökar det? Vilka historier bär huset egentligen på?
Upplägget för Kattvinden liknar ingen annan bok jag läst. Boken inleds med helt illustrerade uppslag som förutom några enstaka ord får tala för sig själva. Därefter tar vi oss in i storyn genom ord och lär känna Manda, hennes morfar och sakta men säkert även huset han ska sälja. Vi märker dock att det finns en del osagt och snart följer den största avgränsningen i boken som är helt illustrerade sidor med några enstaka meningar. Emellanåt finns ett uppslag med skriftlig berättelse för att sedan låta bilderna ta över igen. Det är ett fascinerande och unikt sätt att blanda berättelser från nu och då och jag blir glatt överraskad över bokskaparparets fantasi och skickliga samarbete.
Berättelsen är spännande men i början hade jag lite svårt att hänga med. Jag tror boken utan problem hade kunnat vara ännu tjockare - jag hade gärna lärt känna Manda och nutiden lite bättre. Upplägget för boken gör mig dock glad - det är där den stora styrkan ligger - och gjorde att jag slukade boken. Jag rekommenderar gärna boken och läser gärna mer av kombinationen Öberg och Lidström i ett liknande projekt.
Första meningen: Det finns berättelser som inte har någon början och inte något slut.
Antal sidor: 351
Förlag: Mirando bokförlag, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar