15 september 2010
Saker som aldrig händer
Saker som aldrig händer är att mamma flyttar ner till Stockholm för ett vikariat i åtta månader, så att Andreas tvingas flytta till pappa på landet. Saker som aldrig händer är att flickvännen sviker och går bakom ryggen, samtidigt som alla vänner också gör det. Saker som aldrig händer är att allt vänds upp och ner. Sådant händer ju liksom aldrig.
Men ibland gör det faktiskt det.
Ett av mina första intryck, ett tiotal sidor in i boken, är att den är ganska lik Stephenie Meyers ”När jag hör din röst”. Låter kanske konstigt, men att Andreas, huvudpersonen, är dyster genom stora delar av boken är ungefär som när Bella är det. Långtråkigt, segt och ganska ointressant jobbigt. Men det är ändå en ganska bra bok. Johanna Lindbäck är ju trots allt författaren. Att läsa ur en killes perspektiv är intressant, och hela storyn är skriven på ett bra sätt. Jag hade nog högre förväntningar på denna bok, eftersom att jag gillat Johanna Lindbäcks tre första böcker mycket, men jag tror ändå att detta är en bok man uppskattar mer efter ett tag, när man tänker tillbaka på vad den faktiskt berättade.
Första meningen: ”Ytterdörren var låst”
Sidor: 254
Boken i en mening: Fin berättelse om svek, kompisar, flickvänner och en hel massa annat gör Johanna Lindbäcks bok till bra, men inte till en fullpoängare.
Skrivet av författaren: En lite chock, Min typ brorsa och Tänk om det där är jag
Betyg: 7/10
Här kan du läsa ett författarporträtt jag gjort om Johanna Lidndbäck, och här finns en intervju med henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller på att läsa den nu och hoppas att den fortsätter som du säger!:D
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaefter att ha läst din recension på den här boken blev jag om möjligt ännu mer sugen på att få läsa boken fastän din kritik kanske inte var den bästa. Nu blev jag nyfiken, jag vill se om jag tycker som du! Tack för att du tittade in till min blogg och även hjälpt min blogg att förbättras.
Ha det bra!
Jag tycker att Johannas böcker är tilltalande för att de på något sätt har en enkelhet i sig som är svårfångad även om jag håller med dig om att den var långdragen på vissa ställen.
SvaraRadera