Författarsamarbete suddar ut gränsen mellan ungdoms- och vuxenlitteratur

Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck

Hanna går till krogen för att planera den efterlängtade Paris-resan med sin bästa vän, så här ett halvår innan studenten. Jens går dit för att skingra tankarna på att han är nyseparerad och nybliven varannan-vecka-förälder. De möts, de möts igen, tar en omväg hem och sedan kan de inte riktigt sluta tänka på varandra.

Jag har läst och läst och läst och nästan kommit för sent till en hel rad med grejer jag absolut borde komma i tid till. Och när jag varit på de där grejerna jag absolut borde varit i tid till, så har jag längtat efter att få komma hem och fortsätta läsa.

Jag tyckte Lisa Bjärbos senaste ungdomsroman, Allt jag säger är sant, var mycket bra, även den en bok jag inte kunde lägga ifrån mig. Språket var väldigt häftigt och medryckande. Några av Johanna Lindbäcks tidigare romaner, t.ex. Min typ brorsa och Välkommen hem, har även de klassats som mina favoriter. Med sex böcker på sin utgivningslista tyckte jag dock att Lindbäcks romaner var likadant uppbyggda, och tröttnade på dem.

Inför läsningen av denna bok var jag glad att Bjärbo kom ut med nytt, men rädd för att det jag inte gillade med Lindbäcks romaner skulle ta över för mycket. De har skrivit om varsin karaktär i vartannat kapitel, men det är svårt att se att boken har två författare. De har skrivit något mellanting mellan sina egna stilar, skulle jag vilja säga. Jag saknar Lisas språk från förra ungdomsromanen. Språket i denna är dock modernt, målgruppsanpassat och utstickande (på ett positivt sätt!). Ämnet är dock ungefär detsamma som i deras tidigare romaner. Vardag, relationer och allt som kan vara superjobbigt och jätteroligt med det. En riktig feel-good-roman. Visst kommer det hinder, precis som det ska, men det är ändå en sådan där härlig ungdomsroman som jag ibland gärna tar mig an och sträckläser.

Men, på tal om ungdomsroman, denna bok kan egentligen inte klassas som en sådan (om man, som i vanliga fall, tänker sig att den riktar sig endast till 15-18-åringar). Något som tar stor plats, eftersom halva boken skrivs ur Jens perspektiv, är att han är 24, nyseparerad och har en liten dotter. Inte så typiskt ungdomsbok, eller hur? Men jag gillar det. Det suddar liksom ut gränserna mellan ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. Detta gör att jag kan rekommendera denna bok till både ungdomar och vuxna, och det gör jag gärna.

Jag saknar dock vissa saker. Till exempel mer om Hanna, om hennes familj. Märker inte de att hon är väldigt kär? Undrar inte de vart hon tar vägen? Hur ser relationen ut till Paris-kompisen Märta. Kommer det att fungera för dem på resan, de kommer ju ändå bo i samma rum. Även om romanen är hyfsat lång (drygt 300 sidor) saknas djupet ibland.

Det har diskuterats och diskuteras mycket om den här romanen. Det är inte varje dag två av Sveriges mest kända ungdomsboksförfattare gör en bok tillsammans. Egentligen hade det ju varit bättre om de gjort varsin bok, så att fansen hade haft två böcker och ännu mer att läsa. Men, alltså, Bjärbo och Lindbäck gör ju det här så bra så att det liksom kan glömmas bort. Bara de fortsätter skriva (fast kanske gärna för sig? Annars måste de göra något nytt, på riktigt). Gör det, bara gör det! Please!?

Första meningen: "Och mer då?"
Antal sidor: 334
Förlag: Gilla böcker, tack för recex!
Utgivningsår: 2013