In i skogen

av Jean Hegland

Miljöförstöring, slöseri, krig. Människan fortsatte med det där, och det ledde till en samhällskollaps. Ingen vet när elen eller varuleveranserna återkommer. Samtidigt pluggar Nell till intagningsproven på Harvard University, och systern Eva övar för fullt på sin balett. Men vad händer om livet inte återgår till det "normala"? Hur håller man kvar drömmar som verkar helt omöjliga? Kommer de att överleva denna kollaps?

Till skillnad från de dystopier som regnat över oss de senaste åren (jag tänker särskilt på Hungergames och Divergent), är denna bok skrämmande på det sättet att den inte innehåller något övernaturligt. Systrarnas liv liknar det du och jag skulle ha om vi bodde i skogen, hade slut på bensin i bilen och det blev strömavbrott i en dag. Eller en vecka. Boken ältar inte så mycket om varför det blev som det blev, utan lever i nuet. Hur klarar vi av dagen utan musik? När kan vi få komma in till stan igen? Men frågorna vänds snart till mer existentiella. Vad händer om maten tar slut? Vad kan man äta i skogen? Kommer vi att överleva? Det är skrämmande.

I början tyckte jag boken var rätt seg. Kanske berodde det på att jag missuppfattat handlingen. Jag trodde den skulle fokusera på klimatångest, men handlar mer om nuet. Visserligen finns många tillbakablickar, men de handlar mest om familjen, vad som hände med föräldrarna, och hur de sakta men säkert tvingades lämna civilisationen och det vanliga livet.

Jag fortsatte tycka att boken var seg, men när jag tog tid för sträckläsning (när jag var hemma och sjuk en dag) fanns det ändå en del intressant att läsa. Boken är ett väldigt fint och rörande porträtt av två systrar. Det visar på kärlek, men även på stora prövningar en nära relation kan leda till. Särskilt när mat, kläder och värme varit, men inte längre är, självklarheter. Där i ligger bokens styrka.

Första meningen: Det känns konstigt att skriva de här första orden. 
Antal sidor: 270
Förlag: Magic Wonders, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Into the Forest, 1996, översatt av Karina Berg Johansson