Skuggsommar

av Mia Öström

Rakel ska tillbringa den väldigt varma sommaren med sin kusin och hennes föräldrar på en ö i havet. När kusinen knappt bryr sig börjar Rakel umgås med tvillingarna vid hopptornet istället. De lovar att de ska lära henne att dyka. De känner inte Rakel, vet inte vem hon är, så Rakel låtsas att hon faktiskt vågar sådant där. Men vilka är de egentligen? Och varför växer skuggorna på ön?

Precis som andra sommarböcker som utspelar sig på en ö handlar det mycket om bad, bikini, vatten, sol och spring på ön. Det som kryddar denna bok är de mystiska tvillingarna på flotten med hopptornet. Genom hela boken ligger ett skimmer av något övernaturligt, men allt verkar så vanligt. Jag väntar på något, och den som väntar på något gott...

Jag gillar karaktären Rakel. Hon är inställsam och artig, vågar inte riktigt gå mot strömmen eller säga vad hon tycker. Hemma står hon mest bredvid, särskilt efter att ha smugit genom lägenheten hela våren för att inte störa sin mamma. Hon är kvar i rollen även på ön, men vill  något mer. Ibland vill jag ge henne en knuff så att hon ska våga göra och säga vad hon tänker. Kanske kan tvillingarna dra det ur henne.

Vattnet från bikinin rinner ner på brädorna och bildar ett av tryck. Försvinner snart, dunstar bort. Hur gör man för att finnas kvar någonstans?

Genom hela boken går en röd tråd där språket ibland blir poetiskt och existentiella frågor väcks. Precis som det ofta gör i tonåren. Rakel söker efter sin identitet, en fast punkt, en tillvaro och det ger igenkänning. Det gillar jag. Det lyfter boken från andra sommar på ön-romaner. Finstämd, men ändå mystisk, hemlighetsfull och spännande. Vissa stunder "lagom", många stunder riktigt bra.

Första meningen: Solen strilar genom löven och gör fläckar på marken.
Antal sidor: 185
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2015