11 september 2001. Alla vet vart de var när skyskraporna kollapsade. Claire var i skolan, Peter skolkade och Jasper sov sig igenom katastrofen. Deras funderingar och oro gör att de tar nattliga promenader och med attacken som gemensam nämnare förs de samman.
Några ingredienser som verkar finnas i alla Levithans böcker är musik och inslag av politik. Så även i denna bok, men fokuset ligger inte där. Det ligger istället på en katastrof som skadade om hela världen för 15 år sedan. Däremot tror jag att terroristattacken skulle kunna bytas ut mot andra katastrofer, och resten av handlingen skulle fungera ganska bra.
Denna bok handlar nämligen mest om att bearbeta. Efter katastrofer är det inte ovanligt att ett samhälles invånare dras samman. De har varit med om samma sak, men på olika sätt, och när de får något gemensamt är det som att de känner sig dragna till varandra. Denna bok handlar om att sörja ett monument i stadsbilden, men även känna sorg med människor man aldrig mött. Om att hitta medmänniskor som varit med om samma sak, men som man kanske inte har något annat gemensamt med. Denna bok är väldigt fint.
Eftersom fokus ligger vid bearbetning och funderingar kring varför man kan känna så starkt för en händelse, lär läsaren inte känna karaktärerna så mycket. Visst, vi har Claire, Peter och Jasper som berättar ur sina synvinklar, de försöker hitta tillbaka till vardagen igen och vi får lära känna dem en del. Men boken fokuserar vid bearbetning. Karaktärerna är där mest för att skilja denna bok från någon slags självhjälpsbok. Levithan gör detta på ett väldigt fint sätt, och jag tror boken kan uppskattas av många, både dem som minns 11 september-attacken, men även andra som varit med om katastrofer som är oförklarliga. Snyggt jobbat, Levithan (som vanligt).
Första meningen: Min första tanke är: Mamma har dött.
Antal sidor: 190
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Love Is the Higher Law, 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar