Iggy går i åttan och försöker undvika de störiga killarna i matsalen, samtidigt som hon funderar på relationen med bästisen Julle och hur hon ska klara sig utan mobil. Iggy och Julle börjar umgås med några killar i nian, och det gör allt lite roligare. För nu måste Iggy göra något åt sitt tråkiga liv.
Jag är ingen van serieläsare.Det medförde svårigheter i att tolka ansiktsuttrycken och att läsa mellan raderna. En serieruta förmedlar ju inte många ord, och därför tycker jag ibland att det blir knappt med "information" från författaren. Å andra sidan kanske det är tjusningen, att läsaren själv får fundera och klura på vad som egentligen händer i berättelsen och i karaktärernas huvuden.
När jag väl kom in i serietänket lärde jag känna en ganska deppig tonåring som säkert funderar en hel del kring livet. Bland det vävsDet är jag övertygad om att många kan känna igen sig i. Jag tror att många kan känna igen sig i Iggy och den samhällsproblematik och det genustänk som vävs in. Iggy och hennes mamma har inte jättemycket pengar. Iggy vet inte riktigt vad hon gillar eller vad hon vill göra. Serien är rätt vemodig och tar upp en del av denna hopplöshetskänsla på ett skickligt sätt. Det ligger något dystert över rutorna, men ändå sådär hoppfullt som det kan kännas mitt i allt som känns eländigt. Precis som i verkliga livet.
Det här är ingen ny favoritbok, men jag gillar den ändå. Jag tycker författaren gjort ett bra jobb och fångat många komplicerade tonårskänslor. Sådant behövs, och det är roligt att det görs så bra i ett seriealbum. Jag menar inte att seriealbum är dåliga. Jag menar att det är bra att det skrivs om tonårskänslor på olika sätt, så att olika tonåringar kan hitta det de söker på olika sätt. Roman, serie, fantasy eller på något helt annat olitteraturiskt sätt.
Första meningen: Men ÅÅÅH...!!
Antal sidor: 215
Förlag: Galago
Utgivningsår: 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar