Dashas mamma ska åka till USA ett år för att plugga. Under tiden får Dasha bor hos sina morföräldar. De åker på skrivläger och Moskva fylls av pansarvagnar och människor som protesterar mot en militärkupp. Men i Dashas huvud snurrar tankar på teatern de ska sätta upp, och på Petya som håller i trådarna.
Ryssland i början av 1990-talet. Det här historien är baserad på författarens egna erfarenheter. Samtidigt som det är oroligt i staden och landet, har 12-åriga Dasha mycket annat att tänka på, sådant som brukar snurra i 12-åringarna huvuden. Vänner, kärlek, prestationer och frågor om en verkligen räcker till. Dessutom är mamma väldigt långt borta och Dasha känner sig ofta rätt ensam.
Den här boken är fylld av bilder som säger väldigt mycket. Svart, vitt, grått och rött, ibland några andra färger. Bilderna talar om ensamhet, frånvaro, mörker, men även kärlek och omsorg ibland. Jag tycker författaren fångat 12-åringen bra, och berör med sin historia. Ett år fyllt av längtan, men också ett år då mycket händer, kanske främst med Dasha själv. Jag gillar boken, men skulle nog rekommendera den till de som är något äldre än 12 år. Jag själv fick ut många känslor och funderingar av att läsa den.
Första meningen: En gång, när jag var liten, bet jag mamma i fingret.
Antal sidor: 168
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: A Year Without Mom, 2015
Översättare: Karin Berg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar