En dag får Agnes ett sms från en snygg okänd kille, skrivet på samiska. Han bor i Soppero, där Agnes har samisk släkt. Hon längtar tills det är dags att besöka byn igen. Men osäkerheten tränger sig på. Hon bor i Solna, hennes mamma lämnade Kiruna för länge sedan. Är hon verkligen en same? Vad ska kompisarna i Soppero och Solna tänka?
Jag valde denna bok för att få läsa om samer, en minoritetsdel av Sveriges befolkning som sällan omskrivs i ungdomsböcker. Laestadius är förmodligen den främsta förespråkaren på detta område, och det var intressant att läsa om renar och de frågeställningar som är speciella för samer. Dessutom handlar det mycket om identitet. Vem är en same? Vad innebär det? Hur ska en som same bli accepterad utanför de nordligaste delarna av Sverige?
Sms från Soppero har en väldigt enkel och klassisk grundstory. Tonår, kärlek, vänskap och identitet. Jag hade förväntat mig mer av kärlekshistorien, men å andra sidan är jag tacksam att vänskapen och identiteten får mycket plats. I 13-årsåldern är det många som längtar efter en pojk- eller flickvän, jag vet, men det är inte allt, och det vill denna bok visa på.
Jag tror boken passar folk i 13-årsåldern bra, men för mig blev det bara ett nja-omdöme. Visserligen höjer inslagen av samer och Soppero (som är tydliga) betyget, men hade boken bara utspelat sig i Solna hade jag förmodligen inte plockat upp den.
Första meningen: Agnes kunde inte tro att det var sant.
Antal sidor: 151
Förlag: Podium och Nordiska museets förlag
Utgivningsår: 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar