av Elin NilssonAtt förlora sin bästis och kyssa någon förbjuden. Att leva upp till förväntningar och ta hand om syskon och föräldrar. Att resa utomlands och framför allt: att fundera över livet och allt som verkar ropa från det inre.
Elin Nilsson har tidigare gett ut Istället för att bara skrika och Flyt som en fjäril stick som ett bi, som vänder sig till tonåringar. Anrop från inre rymden är en novellsamling där huvudpersonerna rör sig i gränslandet mellan barn och tonår. Det händer så mycket spännande i denna ålder! Identiteten, livsstil och alla val ifrågasätts, samtidigt som ett gäng vänner kan ha kommit helt olika i utvecklingen. Som upplagt för omvälvande situationer, frågor, glädje och sorg.
Huvudpersonerna är i olika stadier av utvecklingen från barn till ungdom, vilket gör att Nilsson fångar målgruppen på ett väldigt bra sätt. Jag tror många kan känna igen sig i en eller flera noveller, vilket gör boken till en bra bok för klassrumsdiskussioner. Som jag skrev i inledningen behandlas många olika ämnen. Jag gillade särskilt novellen om Adam som hjälper sin pappa med skörden, eftersom jag själv kunde känna igen mig i mycket, och för att lantbruk sällan får en plats i ungdomsböcker. Någon novell frustrerar mig, någon känner jag inte alls igen mig i, en annan får mig att vilja krama om huvudpersonen eller skaka lite vett i hen. Jag hade dock gärna läst om mens och kroppens förändringar, som jag själv funderade en hel del på i denna ålder. Alla de känslor boken förmedlar ger dock bra läsupplevelser, och jag tror den tänkta målgruppen kommer uppskatta novellerna.
Jag gillar verkligen titeln: Anrop från inre rymden. Hur mycket är det inte som verkar ropa från det inre? Hur stor plats tar inte detta i vardagen? Tweeniesåren är en omvälvande tid, och ibland verkar det inre ta större plats än det som händer utanför. Titeln visar på stor respekt för tweenisarnas känslor och verklighet.
Första meningen: Doris var på smällen
Antal sidor: 160
Förlag: Alfabeta, 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar