Kriget kommer allt närmre, och systrarna Steffi och Nellie skickas från Wien till Sverige, i väntan på att familjen ska få inresetillstånd till Amerika. De ska bara vara i Sverige högst några månader. Väl framme får de dock inte bo ihop, tiden går och inget blir som de tänkt. De måste börja anpassa sig för livet på en ö i havet.
Annika Thors böcker om systrarna Steffi och Nellie firar 20 år med nyutgivning med nya, stilrena, hållbara omslag. En ö i havet filmatiserades 2003 och gick som serie på tv. Jag tittade med glädje, och minns även hur min mellanstadielärare läste högt för oss ur någon av de fyra böckerna i serien. Jag gillade det, och gör det än idag.
Steffis känslor pendlar mycket, men mest känner hon sig rätt ensam. Det är svårt att få vänner, kvinnan hon bor hos är rätt sträng och säger inte mer än nödvändigt, och lillasyster Nellie anpassar sig mycket snabbare till det nya livet. Nästan som om hon trodde att de skulle stanna. För samtidigt som de lär sig svenska, om Sverige och livet på ön, går tankarna ofta till föräldrarna som bor kvar i Wien, med villkor som blir allt sämre på grund av att de är judar. När ska föräldrarna komma och hämta döttrarna? När ska familjen åka till Amerika? Kan de inte föräldrarna också få komma till Sverige? Vardagsliv blandas med livsfrågor och oron och orättvisorna i kriget.
Eftersom jag läst hela serien tidigare tyckte jag handlingen kändes lite långsam. Det berodde säkert på att jag ville återuppleva hela storyn på en gång. För en förstagångsläsare tror jag inte detta blir något problem.
Trots att serien har 20 år på nacken är den väldigt aktuell, tidlös, och kommer förmodligen fortsätta vara det många årtionden framöver. Både för ungdomar och vuxna. Annika Thors roman är mycket bra, välskriven och intressant. Därför borde den läsas av en ny generation.
Första meningen: Tåget saktar in och stannar.
Antal sidor: 285
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017 (original 1996)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar