av Johannes Anyuru
Tre individer kliver in i en bokhandel, avlossar ett skott och tar besökarna som gisslan. De har svurit trohet till terrorgruppen Daesh och ska nu utföra sitt uppdrag. Plötsligt känner en av individerna, hon som filmer, att de är på fel ställe. De ska inte vara där. Ett par år senare ger samma kvinna, nu på en rättspsykiatrisk klinik, en sällsam historia till en besökande författare. Hon menar att hon är från framtiden.
Jag har tydligen inte hängt med i hajpen kring den här boken, men när min syster berättade att hon hade köplats 190 på bibblan i Göteborg, tänkte jag att den skulle vara läsvärd. Jag behövde inte köa alls på mitt bibliotek, utan fick snabbt denna sällsamma berättelse i min hand.
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar publicerades ett par månader innan terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm, och det kanske var det som gjorde att den fick sitt uppsving. Boken beskriver en terrorattack och delvis händelserna bakom denna, men även om hur det kan bli om svenska, rasistiska värderingar får grepp om de styrande människorna. Det är hemskt att läsa om den framtidsskildring kvinnan ger, med främlingsfientlighet som gått alldeles för långt och samtidigt skräcken i att detta skulle kunna bli verklighet. Jag tror Anyuru gör något väldigt viktigt när han spekulerar i hur det skulle kunna bli om vi inte jobbar för att stoppa hatet mot de som inte är som "vi".
Boken har två berättare: kvinnan och författaren. Ibland är det lite svårt att hänga med, eftersom berättelsen hoppar i tiden och det är svårt att veta vad som hänt och vad som kommer eller inte kommer att hända. När jag läste saktare följde jag dock med bättre i karaktärernas tankegångar och fick en välskriven, intressant men hemsk läsupplevelse.
Anyuru är verkligen skicklig i sitt språk. Något uppiggande är att han skriver "en" istället för "man" (eftersom inte alla är män). Tyvärr är det inte konsekvent i slutet, men överlag var det lättare att läsa när inte allt handlade om män (man).
Jag tror det här blir en topp 10-bok för 2017. Lite komplicerad i vissa passager, men absolut läsvärd. Framför allt för att kunna se tecken på radikaliserande mot "andra" människor, och för att kunna stoppa det.
Första meningen: Nu kommer en vind.
Antal sidor: 300
Förlag: Norstedts, 2017
en sån stark bok som väcker många känslor och tankar!
SvaraRaderaAnyuru är ju göteborgare, lyssnat på honom ett par gånger, trevligt när han själv läser.
SvaraRadera