Julkalenderbloggstafetten v. 50

Inlägg 12 till 18 är levererade. Det är så roligt att läsa en stor variation, och dessutom få veta vad ni bloggare tycker är viktigt. Vilket även det är ganska olika. Om det här har vi kunnat läsa under veckan som gått:

12 december, Bokmumriken om en bok om Tjernobyl och katastrofen som inträffade där.
13 december, Stories from the City om en bok som låter normbrytande kärlek vara normalt.
14 december, Den läsande kaninen om en bok om livslångt systerskap.
15 december, Lyrans Noblesser om en bok om att söka efter och kämpa i tro.
16 december, Pantalaimone om en bok om utanförskap och ett bristande skyddsnät.
17 december, Lakritsboken/Bokskåpet skrev om en bok som fick hela klassen att vilja läsa.
18 december, The World I Live in skrev om en bok med mycket igenkänning för 12-13-åringar.

I morgon går vi in på sista veckan med julkalenderbloggstafett. Först ut är Gabriella.

Summering av första och andra veckan.

Oktober är den kallaste månaden

av Christoffer Carlsson

När polisen frågar Vega vart hennes bror är, säger hon inget. Hon vet visserligen inte vart han är eller vad han gjort, men hade hon vetat hade hon ändå inte sagt något. När hon börjar fråga runt inser hon dock att hon själv är inblandad.

Det här är en mörk skildring av hur det kan vara att växa upp på landsbygden, på ett ställe där ingen, varken där eller i stan, verkar bry sig om annat än sitt eget. Vega verkar vara en ganska ensam tjej. Där hon växt upp och bor handlar mycket om hembränd sprit, tobak och att överleva dag för dag. Ingen idealisk plats. Vega vet dock inte om så mycket annat, och det är intressant att följa henne. Det är även en skön kontrast till alla ungdomsböcker som utspelar sig i storstäder med mer eller mindre lyxiga bostäder, förhållande, hemmafester och liv.

Berättandet är rätt på, men allt som händer i området verkar ha förklaringar många år bak i tiden, och som läsare får vi del av det. Genom allt finns något mörkt, ibland destruktivt, och många gånger känns det väldigt jobbigt. Vegas omständigheter är så komplicerade, att dras in i brottshärvor och få veta hemligheter en inte vill veta, det tär på psyket. Jag vill ta med mig Vega hem, ge henne mat och en kravlös kväll framför teven. Tyvärr inser jag att det här skulle kunna vara vardag för många, och det gör mig mörkrädd. Hur som helst, här är ännu en bra bok som visar en undanskymd del av samhället. En del som borde komma fram i ljuset, både för förståelses skull och för barnens skull. Rekommenderas!

Första meningen: Det hann nog gå tre dagar innan jag verkligen förstod situationens allvar.
Antal sidor: 185
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2016

Harry Potter och det fördömda barnet

av J.K Rowling, John Tiffany och Jack Thorne

Å, jag vet inte hur jag ska kunna recensera den här boken. Jag älskade, kände mig kluven, velar och vet inte hur jag ska få ihop allt det här. Men jag gör ett försök. Vi börjar med lite handling.

Det har gått 19 år sedan Harry Potter lämnade Hogwarts. Nu ska en av hans söner, Albus, börja skolan. Att vara son till Harry Potter är sällan lätt, och förväntningarna på Albus är skyhöga. På Hogwarts möter Albus Scorpius, som är son till Draco Malfoy. Han är inte heller särskilt lätt att ha som pappa. Albus och Scorpius finner varandra och hamnar i magiska äventyr för att skipa rätt, eller kanske för att hämnas.

Hogwarts, välkända trollformler, karaktärer och all magi. Trots att J.K Rowling inte är ensam författare längre, finns det mest av känslan kvar. Det var däremot intressant att efter sju böcker inte längre stå på Harry Potter sida, för det vill jag inte riktigt säga att jag gör. Visst kommer Harry alltid vara Harry, men eftersom vi läser det mesta ur Albus perspektiv, får vi se en annan sida av Harry: Harry som pappa, vilket inte är en lätt roll.

ALBUS
Vad vill du att jag ska göra då? Göra mig populär med hjälp av magi? Trolla mig in i ett nytt elevhem? Transfigurera mig själv till en bättre elev? Uttala bara en besvärjelse, pappa, och förvandla mig till det du vill att jag ska vara. Det kommer att fungera bättre för oss båda. Jag måste gå nu. Måste ta ett tåg. Måste leta reda på en vän.     s. 38-39

Jag måste skriva att boken förmedlar många känslor och drog in mig i storyn. Jag hade svårt att sluta läsa. Efter avslutad läsning kunde jag dock se med mer kritiska ögon. Det var inte så svårt att komma in i att läsa pjäsmanus, men den här formen gör boken ytlig. Läsaren tappar många av huvudpersonens tankar och känslor. Det blir lite stelt. Den här skrivformen gör även att jag funderade mycket på hur det ser ut på scen, och det är intressant. Jag vill verkligen se hur de lyckas!

Från det att jag hörde om boken till strax innan jag läste den var jag skeptisk. Jag antog att det var en "glida vidare på succén-bok", särskilt eftersom den är skriven som ett pjäsmanus. Varför inte låta slutet i Harry Potter och dödsrelikerna vara det slutgiltiga slutet? Däremot tror jag många över hela världen velat ha mer på något sätt. Det är svårt att få nog av Harry Potter-världen, kanske är det trolldomen som lockar oss in dit.

Och det finns något i den här boken som lockade in mig i världen, som fick mig att fastna, sträckläsa och verkligen gå in i storyn. Det finns något som fick mig att tänka att jag gillade boken jättemycket och att jag efter avslutad läsning fick sådan HP-abstinens att jag knappt visste vad jag skulle göra. Jag ville ha mer! Därför vill jag rekommendera Harry Potter-fans att läsa den här. Men ha inte för höga förväntningar. Tänk dig att det är fan fiction. Då blir den mycket bättre. 

Första meningen: En livlig och myllrande station, fullpackad med folk som försöker resa åt olika håll.
Antal sidor: 376 
Förlag: rabén & sjögren
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Harry Potter and the Cursed Child, 2016
Översättare: Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin

Idag vet jag inte vem jag är och Tillbaka till Jesus

Idag kommenterar jag två böcker jag nyligen läst. Först ut är Ida Sundin Asks Idag vet jag inte vem jag är, som nominerades till årets Augustpris.

Det är inte lätt att bli gammal och glömma allt som hänt, att bli dement. Tur då att morfar har ett barnbarn som gärna hjälper honom att minnas!

Den här boken är skriven ur morfaderns perspektiv, vilket är intressant. Det är en väldigt fin men samtidigt väldigt sorglig bok fylld med kärlek. Jag gillar morfaderns och barnbarnets relation, kanske är barnbarnet den enda som orkar förklara igen och igen vem han är, vad som har hänt och så vidare. Med stor kärlek gör barnbarnet detta.

Illustrationerna är fina och färgglada och får ta plats i boken. Något jag inte kan sluta tänka på är dock att personerna och katten har så små huvuden, och att kroppsstorlekarna skiftar mellan sidorna. Men det spelar väl egentligen inte så stor roll. Överlag tycker jag om boken och tycker den är väl värd en prisnominering!

Första meningen: Idag vaknade jag upp i ett främmande rum.
Antal sidor: 32
Förlag: Urax
Utgivningsår: 2016

Bok nummer två i detta inlägg är Tillbaka till Jesus av Runar Eldebo

Författaren funderar kring vad Jesus skulle ha gjort och tänkt om han levde bland oss idag, och vidare hur det påverkar dagens Jesus-följare. Eldebo skriver om efterföljelse, bön, "den samariska utmaningen" och är radikal i sitt tänkande. Det är inte mysigt tillrättalagt som det blir i många kyrkor, istället vågar Eldebo förmedla vad han tror att Jesus verkligen ville då och fortfarande vill. Det är utmanande, ibland näst intill jobbigt, men också uppmuntrande. Jag hittade mycket intressant och tänkvärt. Det är ingen bok att sträckläsa, istället kräver den eftertanke, och om en lägger lite mer tid än vad jag gjorde på denna bok, tror jag en kan få ut väldigt mycket. Dessutom tror jag den passar bra för de som vill studera Bibeln ihop, eftersom boken avslutas med samtalsfrågor.

Första meningen: Det finns många och olika böcker om kristen tro.
Antal sidor: 174
Förlag: Libris förlag
Utgivningsår: 2008

Julkalenderbloggstafetten v. 49

Den här stafetten är inte bra för min att läsa-lista. Den blir liksom bara längre och längre... Men det är å andra sidan ett trevligt i-landsproblem, det betyder ju att det finns en massa bra, och viktiga,
böcker att läsa! Här har ni en summering av veckans inlägg:

5 december, Hanneles bokparadis om en bok om försoning.
6 december, Agnes bokblogg om tre böcker med hög igenkänning för en tonåring.
7 december, Booze´n´Books om en bok om flyktingar i tre generationer.
8 december, Breakfast Book Club om en bok som stoppade en lässvacka och gav perspektiv.
9 december, Sincerely Johanna om en bok om att vara svart (man) i USA.
10 december, Vad vi läser om en bok om miljön.
11 december, Bokintresse om en bok om psykisk ohälsa.
 

Första veckans summering hittar du här.

Juldagboken

av Åsa Jansson

Tindra har flyttat in i ett stort hus ute på landet tillsammans med sin familj. När hon ska städa sin garderob upptäcker hon en lönndörr där hon hittar en dagbok. Dagboken är skriven av en tjej i Tindras ålder för många år sedan, och mystiskt nog verkar deras liv vara ganska lika. Samtidigt blir Tindras pappa allt mer deppig. Han har varit arbetslös länge och får fortfarande inget jobb.

Med gamla hus, dagböcker och lönndörrar trodde jag det här skulle vara en mer spännande bok. Det finns mycket författaren skulle kunna bygga vidare på. (Med spoilerriks skriver jag inte mer om det.) Istället handlar det om Tindras vardag, med skola, luciaträning, en deppig förälder, ansvar, förväntningar och verklighetsflykt. Det var inte vad jag hade förväntat mig, men det var rätt bra ändå.

En mysig bok som jag tänker är bra läsning för den som gillar julen och vill ha ut mer av den, till exempel genom att läsa om någon annans december. Det gillade jag som barn!

Första meningen: Att huset var perfekt, det var hela familjen ense om redan i maj då de såg det första gången.
Antal sidor: 92
Förlag: Pärlan förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2016

En vinnare presenteras

Utlottningen av En väktares bekännelser är avgjord! Här presenteras vinnaren:

Grattis! Ett mejl är på väg till dig! :)

EDIT: Oj, det syns visst knappt vad det står på lappen. Vinnaren är Västmanländskan!

Stora julboken

av Jan-Öjvind Swahn

Vill du bli expert på julen med alla dess inslag, traditioner och historian bakom allt? Då rekommenderar jag denna bok. Med ett gediget researcharbete har Swahn skrivit om många olika juliga inslag, när de kom och varför. Han börjar vid advent och lämnar oss inte förrän tjugondag Knut, däremellan hinner han med årtusenden av historia.

Pyssel, bilder, listor och mängder med text. Jag trodde detta skulle vara en ganska lättsmält bok, men där hade jag fel. Boken är fylld med faktatexter som tar upp både det religiösa och profana. Ibland är texterna med sina årtal, personer och olika traditioner, tunga att ta sig igenom. Jag hänger inte alltid med, men tittar gärna på de stämningsfulla bilderna och läser lite där jag känner intresse. Jag tror det är så den här boken ska läsas. Ibland är det väldigt intressant, särskilt att läsa om traditioner som började på andra sätt än hur vi firar dem idag. För den som vill fördjupa sig i jultraditioner eller är julnörd på historieplanet, vill jag rekommendera denna bok. 

Första meningen: Vem färdas som en kung men gästar minsta koja?
Antal sidor: 206
Förlag: Ordalaget Bokförlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2016, reviderad upplaga från 2005

4 böcker innan årets slut

Nu är det fyra veckor kvar på 2016. Jag har läst väldigt många böcker detta år, men det finns ännu fler jag skulle vilja hinna läsa innan det kommer en massa nya nästa år. Idag listar jag fyra av dem:

* Fantastiska vidunder och var man hittar dem
* Tomtemaskinen
* Noel och den magiska önskelistan
* Barnet från ingenstans

(Under tiden de här fyra veckorna går stryker jag över de böcker jag läst.)

Julkalenderbloggstafetten v. 48

Här kommer den utlovade sammanfattningen av den halvvecka med bloggstafett som pågått:

1 december skrev jag om tjocka människor.
2 december skrev Sagan om Sagorna om en viktig bok om fittor.
3 december skrev Bokslukaren om två serier där det finns homosexuella par utan att tiden stannar upp kring just deras sexualitet.
4 december skrev C.R.M. Nilsson om två böcker. Den ena om en svår olycka och vägen tillbaka. Den andra om att ingen är perfekt, inte ens feminister.


I morgon fortsätter stafetten hos Henneles bokparadis.

Vill du ha mer att läsa redan nu? Kolla in Sincerely Johannas inlägg om bevakning av barn- och ungdomslitteratur.

Månadens bästa: november

Den bästa bok jag läst i november är Vi är en av Sarah Crossan.

Jag har även läst:
* En väktares bekännelser - Elin Säfström
* Astrid Lindgren - Agnes-Margrethe Bjorvand och Lisa Aisato
* Åka buss - Henrik Wallnäs och Matilda Ruta
* Ingen normal står i regnet och sjunger - Sara Ohlsson
* Koll på läget - Alex Van Tol
* Varm vinter  - Åsa Anderberg Strollo
* Bakom varje fönster bor ett hjärta - Soheila Fors
* Jag fattar ingenting - möjliga svar på omöjliga bibelställen - Leif Carlsson
* Nutte Nervös - Mélanie Watt
* Harry Potter och det fördömda barnet - JK Rowling, Jack Thorne och John Tiffany
* Nu leker vi! - Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich
* Oktober är den kallaste månaden - Christoffer Carlsson
* En förtrollad jul -  Siri Spont och Alexander Jansson

Temautmaningen bad oss läsa skräck och spänning. Jag läste Varm vinter och Harry Potter och det fördömda barnet.
Årets och utmaningens sista tema är jul och nostalgi. Jag vill läsa Klappsnapparna och Charlie och Tomtemaskinen. Men det blir förmodligen fler böcker på temat jul.

En viktig bok: Dumplin´

Idag är det dags att dra igång årets julkalenderbloggstafett! Hela schemat hittar du här.

Jag har tänkt skriva om storlekar på människor. De flesta huvudkaraktärer i (ungdoms)böcker är smala eller "mittemellan". Det är sällan jag stöter på en tjock person. Hen är i så fall en bikaraktär som inte är särskilt lycklig. Det är som att smal=lycklig och tjock= inte lycklig. Det tycker jag är konstigt.

Julie Murphy har skrivit om Dumplin´, som i boken med samma namn är en tjock huvudperson. Hon trivs med det. I alla fall tills hon börjar jobba med privatskole-Bo, då känner hon sig äcklad av sig själv. Särskilt med tanke på att Bo kanske vill röra vid henne. Dessutom finns det såklart mycket i omgivningen som uppmuntrar de här tankarna. Dumplin´ bestämmer sig därför för att visa staden att hon inte skäms över sig själv, trots att hon inte ser ut som de som ställer upp i den årliga skönhetstävlingen.

Jag har funderat lite på karaktärers kroppsstorlek och även några vanliga citat i romantiska böcker:

"han tog tag om mina höfter och lyfte mig elegant över buskaget"

"jag tog hans hand och han drog upp mig utan ansträngning."

Jag är så trött på alla superlätta flickvänner med superstarka pojkvänner. För det första: borde alla tjejer vara smala och lätta, medan killarna ska ägna sin lediga tid på gym ifall de skaffar flickvän? För det andra: Vad händer med och i alla de tjejer/killar som inte passar in i den nämnda mallen? För evigt singlar och olyckliga? För det tredje: Är det ens möjligt att göra som i citaten ovan? (jag spyr lite på beskrivningarna) Jag har testat. Jag är inte särskilt stark, men inte är det lätt att lyfta jämnåriga på det där sättet. Det går bra med 2-åringarna på jobbet, men 60, 70, 80 kilo? Nej.

Dumplin´ kommer som en frisk fläkt och räddar oss ur denna sneda beskrivning. Hon är tjock och hon trivs med det. Hon vill bevisa att en inte blir lycklig bara en är smal och har en kropp som passar i minsta tröjstorleken. För visst måste lycka ligga i något annat? Samhället ger oss ofta budskap som många gånger blir destruktiva, kanske särskilt för ungdomar. Kroppsideal, prestationsförväntningar både i skolan, på jobb och fritid. Efter all denna stress får en inte ens äta en tröstchoklad. Tänk om en blir tjock!

Visserligen lägger denna bok mycket fokus på Dumplin´s kroppsstorlek, men det är ändå skönt att hon inte är någon slags "perfekt tjockis". Även Dumplin´ drabbas av samhällets skönhetsideal och hjärnspöken säger åt henne att hon kanske borde ändra på sig. Hon lyssnar till det där, men hon vågar trotsa. En riktig förebild. En viktig förebild.

Därför är detta en viktig bok: den visar på mångfald inom kroppsstorlekar. Den visar att smal ≠ lycklig och tjock ≠ olycklig. Den vill uppmuntra läsaren att gilla sin kropp, oavsett hur den ser ut.

Min recension av boken hittar du här.

I morgon tar Sagan om sagorna över stafettpinnen.