När polisen frågar Vega vart hennes bror är, säger hon inget. Hon vet visserligen inte vart han är eller vad han gjort, men hade hon vetat hade hon ändå inte sagt något. När hon börjar fråga runt inser hon dock att hon själv är inblandad.
Det här är en mörk skildring av hur det kan vara att växa upp på landsbygden, på ett ställe där ingen, varken där eller i stan, verkar bry sig om annat än sitt eget. Vega verkar vara en ganska ensam tjej. Där hon växt upp och bor handlar mycket om hembränd sprit, tobak och att överleva dag för dag. Ingen idealisk plats. Vega vet dock inte om så mycket annat, och det är intressant att följa henne. Det är även en skön kontrast till alla ungdomsböcker som utspelar sig i storstäder med mer eller mindre lyxiga bostäder, förhållande, hemmafester och liv.
Berättandet är rätt på, men allt som händer i området verkar ha förklaringar många år bak i tiden, och som läsare får vi del av det. Genom allt finns något mörkt, ibland destruktivt, och många gånger känns det väldigt jobbigt. Vegas omständigheter är så komplicerade, att dras in i brottshärvor och få veta hemligheter en inte vill veta, det tär på psyket. Jag vill ta med mig Vega hem, ge henne mat och en kravlös kväll framför teven. Tyvärr inser jag att det här skulle kunna vara vardag för många, och det gör mig mörkrädd. Hur som helst, här är ännu en bra bok som visar en undanskymd del av samhället. En del som borde komma fram i ljuset, både för förståelses skull och för barnens skull. Rekommenderas!
Första meningen: Det hann nog gå tre dagar innan jag verkligen förstod situationens allvar.
Antal sidor: 185
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar