Serie: Detta är fjärde delen, de tidigare heter En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk. Varning för spoilers!
I den fjärde och sista delen i Sofia Nordins dystopi möter vi Esmael. Han börjar med att berätta vad han var med om när febern tog nästan alla levande människor. Sedan tar han vid där förra boken slutade: när Ella stuckit. Han bestämmer sig för att följa efter henne till Umeå för att reda ut vad som hänt mellan dem. Det blir inte som han tänkt sig, inte med Ella och inte när det gäller vem han själv verkar bli.
Liksom i tidigare böcker lägger Nordin mycket fokus på huvudpersonen och deras känslor och tankar. Hon gör det på ett relevant och intressant sätt och är inte rädd för att visa även "fula" känslor som avundsjuka, självförakt och egoism. Det finns riktigt mörka passager i den här boken, som känns väl kopplade till ensamhet, isolering och känslan av att ingen förstår. Läsaren får följa Esmael på riktigt nära håll, vilket är både intressant och skrämmande.
Boken slutar strax innan den når 200 sidor, vilket gör den lättläst men även lite tunn i innehållet. Å ena sidan vet läsaren det mesta om Esamels tankar, å andra sidan lär vi inte känna de andra karaktärerna. Jag hade gärna läst mer om dem alla. Vilka är de? Vad har de gjort sedan febern? Hur kommer det att gå i framtiden, om det nu finns en sådan? Kommer de kunna bygga upp samhället? Finns det fler människor i världen? Nordin lämnar det åt läsarens fantasi, vilket jag inte gillar till 100 %. Visserligen är jag inte så förtjust i tillrättalagda slut där allt förklaras, men jag hade gärna läst en femte bok som utspelar sig typ 5-10 år framåt. Vad har hänt då?
Det har varit intressant att läsa en svensk dystopiserie. Fokus har legat på "vanliga" tonårskänslor, men jag hade nog gärna läst lite mer om "framtiden" i de två senare böckerna. Jag har gillat serien när jag läst, att få komma så nära huvudpersonerna, men den hamnar inte på någon topplista. Eftersom den går rätt snabbt att läsa kan jag ändå rekommendera den för dystopisugna från cirka 13 år.
Första meningen: Vad kan jag säga?
Antal sidor: 182
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017
amazing
SvaraRadera